Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 146 -
nyanser, ger henne ett starkt behof af färg och
glans öfver, tillvaron, gör att hon ledes rätt af
sina impulser, p& ett säkrare sätt än mannen.
Det ger henne något af konstnärens och barnets
makt att lefva i nuet. Men så kan hon heller
icke ega mannens starka koncentration vid de
andliga uppgifter, som kräfva en sådan. En kvinna
rufvar icke ett helt lif på en tanke, en upptäckt.
Inom vetenskap, politik, filosofi och liknande
ämnen ser hon däremot ofta snabbt, anar djupt,
känner häftigt, iakttager fint och mångsidigt. Hon
är framför allt sympatisk i hela sitt intellektuella
lif och blir så, enligt Plutarkos’ bild, lutan, hvilken
ljuder som ackompagnement till en annans sång.
Kvinnans andliga lif rör sig sålunda med
många små, korta böljslag på en i djupet lugn
flod; mannens själ är en stridare ström, som
gräfver den djupa fåran genom hvilken en
undersökning, en tanke, en kritik föres ut till dess
yttersta konsekvenser.
Det är denna kvinnans intellektuella
originalitet, åt hvilken hon borde finna för sig säregna*
nya former i allt sitt arbete. Men det är denna
originalitet som det missförstådda
likställighets-sträfvandet och de andliga nykteriströrelserna
hålla på att ödelägga.
Det är denna originalitet som blifvit förkväfd
just genom àe predikade hänsynen till kvinnosaken,
till dess gagn eller skada, hänsyn, hvilka legat
som en kvarnsten öfver en hel kvinnogeneration.
»Huru jag känt,» skref nyligen en af vårt lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
