Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155 —
att odla känsloüfvet skulle framkalla en osund
känslosamhet, en ännu större benägenhet än den,
som redan finnes hos kvinnan, att pjunkande gå
och omhulda ett brustet hjärta eller dådlös pynta
och spegla sig under spejandet efter en man!
Man har kallat det grymt, att råda
kvinnorna att vårda och stegra moderlighetskänslàn,
då lifvet icke bjuder alla moderskapet under sköna
och värdiga förhållanden, utan tvärtom ett
ofantligt antal kvinnor aldrig bli gifta. Redan nu ofta
nervösa, på grund af att de ej fått fylla sin
naturligaste uppgift som kvinnor, skulle de
sålunda bli hysteriska. När den personliga lyckan
visade sig ouppnåelig skulle de icke kunna, hvad
de så väl behöfva kunna: att som mannen
resignera starkt och sundt; att kasta sig på en
lifs-uppgift som ersätter lyckan. Det är därför bättre
att predika en modig resignation än odling af
känslan. Kvinnorna skulle genom det senare i vida
högre grad än nu, utan lifskraft eller arbetsglädje,
komma att gå som trötta trälar under arbetsoket 1
Naturligtvis kan allt detta hända. Från
naturens lag frigöres ingen; det gäller att »se
sou-mettre ou se démettre» — till en annan lifsform,
där smärta kanske icke blir en följd af att
naturens lag kränkes eller ej kan bli uppfylld 1
Här är smärtan oundviklig. Ur samma källa
som den högsta lifsintensitet väller, måste också
den högsta lifsleda komma att härflyta. Men
om vi, för att minska möjligheten till smärta,
göra våra möjligheter till lycka ringare, så för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
