Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 171 -
Kvinnan bör vårda kvinnlighetens makt,
emedan den förskönar hvatje område där hon
verkar: det yttre arbetets lika väl som -hemmets.
Men hon bör framför allt vårda den för att kunna
fullt mottaga lifvets lycka, ifall den blir hennes.
Hon måste framför allt vårda den genom
att inom sig själf bortàrbeta ringaktningen för
sig själf som könsvarelse, en ringaktning, i hvilken
medeltidsaskes, sällskapspryderi och dogmatisk
likställighetsäflan nu äro sammansmälta. Så länge
icke kvinnan betraktar sitt eget sätt att vara till
som könsvarelse, annorlunda än som den låga
sidan af sitt väsen, som något att blygas för, istället
för att med kysk värdighet upprätthålla, så länge
komma naturens mäst befallande kraf på ro och
skoning att undertryckas i den könlösa
likställighetens intresse. Så länge kommer kvinnan att
i skolan, under sporten, under arbetet ådraga sig
för henne själf och släktet ödesdigra följder; så
länge kommer hon att, under det med män
gemensamma, arbetet ofta göra sig oduglig för
sin möjliga framtida uppgift. Så länge denna
uppgift icke öppet, fullt och fast erkännes som den
största uppgiften, utan tvärtom, från kvinnosakens
håll, den mänskliga utvecklingen sättes högst, får
aldrigxlen unga kvinnan mod att under sina studier,
i sitt arbetssätt, sina kroppsöfningar, sin klädsel,
taga de allvarliga hänsyn till sundhet och skönhet,
som hon är skyldig sin egen person under alla
förhållanden, och släktets hälsa, för det fall att
hon blir mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
