Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Indebetous berättelse om partiets tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTMANNAPARTIETS FÖRSTA ÅR
efter Schartau, utan en liten rådman från Skåne, en som det
tycktes obetydlig person, utan några framstående egenskaper;
icke ens talare; men mannen var intrigör, och utan tvifvel en
talang på det området. Han verkade i tysthet, men styrde
Borgarståndet; det var resultatet. Efter honom kom en annan rådman
från rikets andra stad, och denne tog tömmarne för ett par
riksdagar, i likhet med sina föregångare. Därefter delade han väldet
med chefen för Stockholms Enskilda bank, som småningom
begynte vinna alltmera inflytande. Slutligen blef denne matador
slagen ur brädet vid början af 1865 års riksdag, genom ståndets
dåvarande vice talman, representanten från Gefle stad, en man,
hvilken börjat sin bana som vallpojke och därifrån avancerat
successive till puttelkrämare, grosshandlare och riksdagsman.
Mannen hade onekligen mycken kraft, men om hans bildning
var något ensidig, så får man väl skrifva det på hans antecedentia.
Det var denne Borgarståndets f. d. vice talman, hvilken nu ville
spela samma roll i 2dra kammaren, som det hade lyckats honom
att utföra bland representanterne för småstäderna, de större
städernas däribland inberäknade. Företaget tycktes i början krönas
med fullständig framgång, och planen var ej heller illa anlagd.
Såsom förut blifvit nämndt, utgjordes riksdagens 2dra kammare,
förutom stadsrepresentanterna, utaf en dryg del utaf det gamla
Bondeståndet. Denna phalang var det alldeles nödvändigt att vinna
på sin sida, om det skulle bli möjligt att få röstpluralitet inom
kammaren. För sådant ändamål associerade Murén sig med
böndernas vice talman Nils Larsson från Jämtland, och hade den
finessen att skjuta denne framför sig, så att bönderna skulle tro,
att det var deras talman, som egentligen styrde kammaren. Det
är onekligt, att denna manöver var fint uttänkt. Det lyckades
också för Murén att tillsätta utskotten efter sitt hufvud, och efter
vanlig ordning måste man således antaga, att han hade spelet
vunnet. Men det kom ändå ugglor i mässen!
Jag vet inte hur det var fatt med f. d. talmannen i
Bondeståndet, men han hade icke fullt förtroende bland sina forna
ståndskamrater: Man började genomskåda att han gick i ledband
hos Borgarståndets spiritus rector, och förhållandet hade ej varit
rätt kordialt mellan stadsrepresentanterne och menige allmogen
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
