Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Efter upplösningen. Pretendentsägnernas karakteristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER UPPLÖSNINGEN
har man ett betecknande exempel: någon gång mot slutet av
1820-talet besökte han franska sändebudet i Berlin, skänkte honom
en kanonmodell, som skulle vara särskilt märkvärdig, samt
ordade i mystiska termer om sin egen person, dock utan varje
uppgift i senare påstådd riktning. Ett par år efteråt överraskades
diplomaten i fråga av N:s utsago, att denne vid tillfället i fråga
skulle begärt hans inskridande hos sin föregivne farbror konung
Karl X, och han dementerade energiskt denna berättelse. Men
allenast det faktum, att samtalet ägt rum, utgjorde för de troende
ett fullgott bevis för N:s anspråk.
Vid sådan utveckling är det ock oundvikligt, att de vid olika
tillfällen framförda påståendena råkat bli behäftade med åtskilliga
inbördes motsägelser. Båda pretendenterna ha emellertid
småningom så levt sig in i sin hjälte- och martyrroll, att för dem
själva varje tvivel försvunnit, och att de genom sin säkerhet
förmått starkt imponera på hela sin omgivning. Slutligen, båda ha
sökt reda sig för besvärliga spörjare på samma enkla, mycket
brukliga och mycket litet tillfredsställande sätt.
Intresserade kunna för jämförelse med Naundorffs här
skisserade hjältehistoria nyttja Emil Hildebrands kritiska studie över
»Den senaste s. k. Vasasagan». Typisk på båda hållen är
metoden att som vittnen för uppgifterna åberopa antingen mystiska
personer, som omöjligen kunna verificeras, eller ock redan
avdöda. Vad Oskar I, en grevinnan Wetterstedt, en friherre
Löfvensköld äro i de la Brachesagan, det äro Lecoq och
Har-denberg hos Naundorff. För att göra sin bergfasta övertygelse
skenbarligen objektivt grundad ha bägge pretendenterna angivit
autentiska dokument, de la Brache några brev, Naundorff brev
och medaljong, och bägge säga sig ha blivit av med dessa på
samma enkla sätt, då nämligen en framskjuten person, som icke
gärna i livstiden kunde krävas på depositionen, skall ha mottagit
dokumenten men underlåtit att lämna den tillbaka. Bägge stärka
sina anhängares tillit genom oförtruten korrespondens med sina
uppgivna höga släktingar — visserligen skulle den korrespondensen
haft mera beviskraft, om den ej varit så att säga ensidig, ity att
väl brevkoncepten kunnat företes men aldrig några inlupna svar
med önskvärt innehåll. Naundorff försäkrar sig dock ha fått svar
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
