Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - 1. Magnus Erikssons regering till Hakons kröning 1362 - 2. De kyrkliga förhållandena i Finland vid midten af 14:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen, att till sådana val alltid skulle kallas finska
lagmannen, representanter för presterskapet, samt tolf man af allmogen.
Men om, till följd af vintertid eller andra förhinder, de finska
valmännen ej skulle hinna fram, så borde valet likväl ej
uppskjutas, utan de skulle efteråt få bekräfta beslutet. Genom
denna märkliga förordning upphörde nu Finland att vara ett
eröfradt land och upphöjdes till fullkomlig jämnlikhet med
Sverige. Men genom sitt aflägsna läge bortom hafvet, qvarstod
det dock uti ett visst afsöndringstillstånd, såsom också af
tilllägget till nyssnämnda förordning framgår. Hurudana de inre
förhållandena i Finland för öfrigt voro, skola vi i det följande
närmare skärskåda.
2. De kyrkliga förhållandena i Finland vid midten af 14:de seklet.
Öfver hufvud taget synes Finland under denna tid njutit
samma fördelar och vidkänts samma olägenheter, som rikets
öfriga provinser, kanske dock med den enda skilnad, att den
verldsliga aristokratin här var svagare, men de andligas magt
så mycket större. Finska kyrkan var visserligen ännu mycket
fattig; men Åbo-biskoparne bemödade sig med stor ifver att
föröka dess inkomster och förmoner, på samma gång de sökte
ordna dess institutioner efter fullständigt katolskt mönster.
Under biskop Beneäikts tid (1321—1338) höllos för första
gången biskopsvisitationer och prestmöten, genom hvilka nu
tiondeskatten bestämdes på de flesta orter. Ännu
företagsammare och ihärdigare var hans efterträdare Hemming (1338
—1366), hvilken likasom företrädaren var hemma från Sverige.
Denne märkvärdige man, som ett och ett halft sekel efter sin
död, eller vid slutet af katolska tiden, blef utsedd att
upphöjas bland helgonens antal, stod redan under sin lifstid i högt
anseende och ära. Sveriges ryktbara helgon, fru Birgitta (död
i Kom 1373), som genom slägtskap var förenad med det
kungliga huset, omtalas hafva varit biskopens synnerliga vän; och
Hemming säges äfven varit den förste, som bragte den fromma
qvinnans förtjenster till den heliga stolens kännedom. Äfven
de svenska regenterna höllo honom i stort anseende och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
