Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 7. Det stora ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagna. Men i medlet af Oktober trängde en afdelning öfver
Lavolan-salmi sund, sedan de vid Watikivi i en blodig
skär-mytsling slagit en trupp adelstjenare och Xvländska bönder.
På detta sätt sluppo de belägrande öfver på stadens vestra
sida och nu var Wiborg fullständigt omringadt. En stormning,
som samtidigt gjordes på östra sidan, blef manligen
tillbaka-slagen. Under de följande veckorna besköto ryssarne staden
med sina fältstycken, och murarne med sina torn begvnte remna
och vackla. Men Posse återstälde oupphörligt alla sönderskjutna
ställen. Äfven till Savolaks hade en rysk afdelning tågat, som
hade för afsigt att anfalla Nyslott. Men slottets fogde, Petter
Nilsson, förjagade med allmogens bistånd fienderna åter öfver
gränsen.
Vinterns hastiga ankomst i slutet af November nödgade
slutligen fienderna att försöka en afgörande stormlöpning emot
staden. Tidigt om morgonen på SL Anäreasdagen (den 30
Xov.) år 1495 tågade de ut från lägret med en oöfverskådlig
här af ryttare och fotfolk och uppreste breda stegar emot
murarne. Nu uppstod en häftig strid, som räckte i sju timmar.
Ryssarne bemägtigade sig flere torn och begynte nedsänka sina
stegar mot staden. Men plötsligen kom en förskräckelse och
fasa öfver dem. Posse tyckes med någon krutmina hafva sprängt
en del af de belägrade i luften, . och på himlen syntes den
hel. Andreas kors stråla beskyddande öfver staden. Slagna af
förvirring skyndade ryssarne hals öfver hufvud nec; ifrån
murarne och flydde till lägret. Efter några dagar begynte de
redan aftåga och den 15 December var belägringen helt och
hållet upphäfd. Men den märkvärdiga Wiborgsha smällen,
hvarigenom Finlands östra förmur sålunda räddades, förblef
ständigt ryktbar i folkets hogkomst, och många sägner kommo
i omlopp om Posses väldiga trollkonst.
I Sverige hade man under tiden förordnat messor, fastor
och böner för Finland; men undsättningsåtgärderna hade gått
ganska trögt. Först i medlet af November hade Sture samlat
en liten krigshär, hvaraf dock en del till följd af den
plötsliga vintern blef efter, och endast 500 man anlände till Åland
just på samma dag (den 30 Nov.), då Wiborg blef räddadt.
Då riksföreståndaren ändtligen hade hunnit till Åbo, kom redan
dit på julnatten underrättelse om ryssarnes affärd, och Sture
förläde derför sitt folk i vinterqvarter. Men under sjelfva vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
