Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hade förbytts till ett bålverk för czarens nya hufvudstad
emot Finland. Czaren hade tagit sitt första steg på Sveriges
egentliga område.
Det är anmärkningsvärdt, att Peter under föregifvande af
några svepskäl bröt kapitulationsvilkoren och lät bortföra hela
besättningen såsom krigsfångar till Ryssland. För öfrigt tvungos
. stadens innevånare att svära trohetsed åt czaren, och i
landskyrkorna upplästes varningar emot de finska partigängarne,
hvilka allt ännu oroade ryssarnes ställning. Det framgår af
allt, att det ryska väldet denna gång beslutat taga fast fot i
landet, och på många orter hade äfven befolkningen blifvit så
uttröttad af krigets hemsökelser, att de tyckte det vara
tämligen likgiltigt, under hvilken spira de skulle komma att lyda.
Till och med af Viborgs besättning öfvergingo vid pass 500
man till rysk krigstjenst (för det mesta af Viborgs, Karelens
och Savolaks’ regementen), ådagaläggande genom sitt exempel,
huru som befolkningen hade förlorat- allt hopp på framtiden.
För öfrigt hade de angränsande landskapen, isynnerhet
Savolaks och Kexholms län, genom Viborgs eröfring råkat i ett
högst betänkligt läge, afstängda som de voro såväl från hafvet
som från sin nödvändigaste handel. Till det förstnämnda
landskapets skydd sändes visserligen öfverste. Karl Armfelt, som på
detta håll lyckades hindra fiendens framryckande. Men
Kexholms öde kunde ej mera ändras. Emot detta gamla karelska
fäste sändes nu ryska generalen Robert Bruce med en mindre
afdelning. Fästningens ■ besättning, bestående af blott tre eller
fyra hundra man under öfverste Johan Stjernschantäs befäl,
försvarade sig tappert i två månader, men nödgades slutligen
kapitulera den 9 September 1710. hvarvid Stjernschäntz med
sitt folk erhöll fritt aftåg till Nyslott. Hela Ladogakusten gick
med detta slag förlorad och det gamla karelska stamlandet
var sålunda ännu en gång bortryckt från föreningen med det
öfriga Finland. Äfven till aflägsnare trakter sträckte sig
verkningarna af de ryska vapnens krigslycka. I öfre. Karelen,
hvarest majoren Simon Afflech såsom kronans ‘arrendeman
redan länge uppväckt emot sig folkets hat, begynte man redan
. samma höst på presternas uppmaning svära trohetsed åt ryska
kronan, hvarjemte man gjorde angrepp på Aftlecks gårdar och
egendom. Men den ryska eröfringshären tog ännn icke dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
