Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformförslag av Luther - 3. Mot den påvliga stadfästelserätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
79
ingen tukt, intet straff, intet regemente, ingen
ordning finnes i kristenheten? Det är han, som
i sin förmätna egenmäktighet binder händerna på
alla prelater, tager tuktans gissel från dem,
upplåter handen på alla undersåtar och giver eller
säljer frihet.
Dock på det han icke må klaga över, att han
blir berövad sin överhöghet, skulle det förordnas,
att, ifall en primas eller en ärkebiskop icke förmår
avgöra en sak, eller ifall tvist uppstår dem emellan,
denna skall föreläggas påven*, men icke varje
obetydlig sak — alldeles såsom det brukade ske i
forna dagar och det högtberömda mötet i Nicæa
stadgade.
Men sådana obetydliga saker, som kunna
avgöras utan påvens mellankomst, borde hans
helighet icke besväras med, så att han — såsom han
själv berömmer sig — kunde ägna sig åt bön och
studier och omsorger för hela kristenheten —
liksom apostlarna gjorde, enligt Apg. 6:2. 4, och sade:
»Det är icke rätt, att vi övergiva Guds ord och
tjäna vid borden; vi vilja ägna oss åt ordets tjänst
och bönen» — och förordna andra att sköta
ovannämnda uppgifter. Men nu råder i Rom intet
annat än förakt för evangelium och bönen. Man
sysslar där blott med bordtjänst, d. ä. med
omsorgen för det timliga goda, och apostlarnas och
påvens regemente passar ihop ungefär lika mycket
som Kristus och Lucifer, himmel och helvete,
natt och dag. Och dock kallas han (påven) Kristi
ställföreträdare och apostlarnas efterföljare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
