Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boskapen, syta småbarn och hava vård om elden. Även eljest har
det icke alltid varit möjligt att kräva kyrkogång varje söndag, på
sin höjd var tredje. Vid en visitation i Töcksmark i Karlstads stift
1720 förordnades, "att minst en av vart hushåll skall gå till
kyrkan".14 I regel torde icke ett enstaka uteblivande från gudstjänsten
ha föranlett inskridande. Vad tiden led, inskränktes den strängaste
övervakningen till att gälla böndagarna, som omgärdades av särskilt
lagskydd. Av invånarna i kapellag utan egen präst väntade man
knappast, att de skulle komma till moderkyrkan oftare än på
högtids- och böndagar.
Belysande för församlingarnas och prästerskapets uppfattning
om vad som var möjligt att fordra i fråga om kyrkobesök är, vad
prosten i Mora framhöll vid prästmötet i Västerås 1804. Frågan
gällde tiden för kommunionförhöret, vilket biskopen önskade
förlägga till söndagen före nattvardsdagen. Moraprosten motiverade
bibehållandet av den i hans församling rådande ordningen med
kommunionförhöret samma dag som nattvardsbegåendet med att
det "icke vore möjligt för alla kommunikanterna att söndagen förut
sig vid kyrkan infinna utan att merendels få efter uråldrig
plägsed en ifrån varje hushåll inställde sig för att låta anteckna sig och
hemmavarande till nattvardens begående den följande
söndagen." Det ansågs alltså, att man icke kunde räkna med alla
familjemedlemmarnas inställelse två söndagar å rad. Skulle
nattvardsförhöret kunna röna allmänt deltagande, måste det hållas på
nattvardsdagen. Ehuru biskopen fann denna ordning icke vara
tillfredsställande, ville han icke motsätta sig "sådana plägseder, som lokala
omständigheter gjorde nödvändiga".15
Beaktas denna i viss mån humana tillämpning av sabbatslagarna,
kan det vid första påseendet förefalla anmärkningsvärt, att
anmälningarna om gudstjänstförsummelser och sabbatsbrott intaga en
så stor plats i urkunderna, som de faktiskt göra. Klagomålen äro
både många och högljudda.
I sin botpredikan i Västerås 1629 säger Johannes Rudbeckius:
"Guds ord höra nu en stor del allenast när de hava tid därtill för
andra viktiga saker: det är, när de icke hava så mycket druckit om
aftonen, att de hinna stå upp om morgonen och kläda sig, till dess
predikan skall hållas: var och icke, så är man nog ursäktad, om
man än intet kommer i predikan, är det icke så?"16 Och i
kyrkostadgarna talas om "dem, som halva året eller hela året igenom
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
