Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Borg. Ja det hör till saken bland sjömän och
karl den som är munvigast.
Sjöholm. Du borde komma ut till landet en tur i
sommar och muntra upp oss litet, Borg!
Borg. Nog borde jag komma. Det är länge sedan
man varit ute på landet och där är väl skönt nu: »när
böljorna slå emot skären». Minns du Sjöholm ännu
den visan, som vi lärde oss, då vi seglade tillsamman på
briggen »Augusta?»
Sjöholm. Åh! ja! Men allvarsamt — kom nu ut
till oss någon dag, så göra vi en liten seglats tillsamman
som förr i världen!
Borg (lifligt). Jag vill komma ut på en nattlig
fiskefärd! (stiger upp, sticker händerna i byxfickorna samt
promenerar af och an, försjunken i hågkomster). Huru
trefligt var det ej, när man som barn fick vara med ute
på holmen, där stornoten drogs i land, skimrande af
silfverglänsande fisk. Jag minns, huru vi pojkar ifrigt
togo upp potatis, som var satt å »Cirkholmen» just för
fiskefärdernas skull. Flickorna sköljde och klöf
potatisen, som sattes i grytan. Fisken rensades och kom i
med vatten och salt däröfver. Sen hängdes den svarta
grytan på en järnstång öfver några strandstenar
mellan hvilka vi tändt en lagom brasa. Åh! hvad den
»strandfisken» smakade! (smackar med tungan).
Sjöholm. Tänk, att du minns det där så lifligt. Du
for ju ändå så ung till sjös, — redan som 15 års pojke,
tror jag.
Borg. Ja, andra länder och andra folks seder har
man sedan sett, men intet står för ens minne så skönt
och kärt, som de fröjder hembygden skänkt en i barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
