Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organiserande lärareseminarierna i Ekenäs 1871,
Nykarleby 1873 och Sordavala 1880. Den 2 januari
1888 afled han, sörjd af hela vårt folk, älskad och
aktad af alla som nitälska för — folkbildning och
folkbefrielse.
Till läsaren.
——
Då en ny tidning framträder för allmänheten,
är det skäl, att den angifver sitt blifvande
program, det vill säga sin ställning till de tidens
frågor, som den företrädesvis ämnar upptaga
till behandling. Hvad Land och Stad vill, är
antydt i vår anmälan; här skola vi utlägga
detta program något närmare.
Vi hafva kallat denna tidning Land och
Stad för att redan dess namn må angifva, att
den söker sin läsarekrets i första rummet på
landsbygden, i andra rummet i städerna. En
tidning i vårt land kan emellertid icke direkt
tala till hela folket, då detta folk består af två
nationaliteter med två olika tungomål. Det är
naturligt att vi, som äga svenskan till
modersmål, i främsta rummet känna oss förpliktigade
att vända oss till den svenska talande
befolkningen i vårt land. Men det gemensamma
fosterlandet komma vi aldrig att lämna ur sikte. I
ett ordnadt samhälle finnes det ganska få
frågor, som angå endast någon enskild person,
honom ensam och ingen annan. En och hvar
invärkar på sin omgifning i godt som ondt.
Strängt taget kan man således icke, äfven om
man ville göra det, arbeta för en person;
strålarna af ens värksamhet sprida sig alltid
vidare. Likaledes måste hos ett folk, som består
af flere nationaliteter, ett arbete till förmån för
en af dem äfven invärka på den eller de andra.
Så må det ock gå med vårt! Yi hoppas, att
detta arbete, som vi så att säga adressera till
den svenska talande delen af vårt folk, skall i
sin mån lända hela fosterlandet till båtnad,
liksom vi välvilligt erkänna, att hvarje godt
arbete för den finska talande befolkningen
äfven gör det.
Ehuru vi ingalunda genom ett
framskjutande af språkfrågan, hvilken hittills lämnat
den svenska allmogen ganska oberörd, söka
strid, så ärna vi likväl, när fullgoda skäl
därtill gifvas, taga till ordet och träda upp i ledet
bland dem, hvilka häfda den svenska
nationalitetens rätt att som sådan fortbestå vid sidan
af den finska. Detta har man från vissa håll
velat förvägra den och som slagord anfört
satsen: „vi äro finnar och böra därför tala finska“.
Men detta uttryck innebär en misstydning
af ordet „finne”.
Då Runeberg yttrade: „jag är finne“,
inlade han ej i dessa ord betydelsen: „jag bör
tala finska“ utan: „jag är en medlem af
Finlands folk“. Emellertid finnes det personer i
vårt land, hvilka hålla före, att endast det finska
språket är berättigadt att lefva såsom ett
inhemskt kulturspråk. Det ofvannämda slagordet
har fått tjäna som bevismedel, ehuru den
ringaste eftertanke borde gifva vid handen, huru
falsk den gjorda slutledningen är. Nyttjas ordet
finnar om landets hela befolkning, så kan man
ej däri tillika inlägga betydelsen finska talande.
Vill man välja ett namn, hvilket utesluter hvarje
möjlighet till misstydning, må man, såsom
allmogen på landet och alla utlänningar göra,
använda ordet finländare. Ehuru mången ännu
finnes, som anser att detta ord icke ljuder lika
väl som det häfdvunna, kortare uttrycket „finne“,
så torde dock ingen kunna neka, att
användandet af orden finländare och finländsk i många
fall är en nödvändighet. För så vidt de äro
ägnade att förekomma missförstånd, böra de
äfven upptagas vid sidan af finne och finsk.
Det är till den svenska befolkningen i
Finland vi vända oss. Denna är spridd vidt
omkring: i Österbotten, i västra Finland, på Åland
och i Nyland. Stadsbefolkningen hör äfven till
en icke ringa del till denna grupp af folket.
Vår sträfvan skall bli att hålla denna
befolkning tillsammans, att förena den i kärlek till
alt godt och sant, till gemensamma minnen och
förhoppningar, till lagbunden ordning och till
fosterland. Vår blifvande läsarekrets och
framtiden skall döma öfver huru vårt arbete lyckats
Till huru vida kretsar våra ord skola finna en
väg, kunna vi ännu icke ana. Men vi äro
medvetna om det ansvar, som hvilar på oss lika
väl som på hvarje annan, som talar till den
stora allmänheten, ty det skrifna ordet lämnar
i regeln djupare spår efter sig än det talade.
* *
*
Landets svenska allmoge står i många
styk-ken efter, och de svenska tidningarna hafva
således framför sig ett stort arbetsfält. Också vi
skola ticl efter annan upptaga till behandling
de frågor, som beröra denna befolkning och
kunna bidraga till dess framåtskridande, och
vi skola icke tveka att osminkadt säga ut vår
mening.
Särskildt skola vi följa med alt, som
angår bildningsförhållandena. Folkskolan,
folkhögskolan och folkbiblioteken skola således i
oss finna ifriga förespråkare. Också de
ekonomiska förhållandena vilja vi esomoftast beröra.
Vårt land är icke så fattigt som mången tror.
En klok hushållning och företagsen driftighet
kan i väsentlig mån bidraga till höjandet af
välstånd och trefnad också i detta kulna
klimat. Hvilken rikedom — för att taga ett
exempel — ligger icke i våra fiskrika haf och sjöar,
men huru ha vi väl tillgodogjort oss deras
skatter?
Sederna äro icke allestädes så städade som
de borde och kunde vara, och den viktigaste
orsaken därtill är den olycksaliga
brännvinsflod, som flyter öfveralt i vårt kära fosterland.
Missaktningen mot olika tänkande, särskildt i
religiösa frågor, är mångenstädes högt
uppdrifvet Förtroendet emellan herreman och bonde
är icke häller så stort som det borde vara.
Arbetarbefolkningens ställning och ekonomi är
mångenstädes nog betryckt, den lösa
befolkningen på landsorten ofta till otrolighet fattig
och lidande. I vår lagstiftning återstår äfven
på många olika områden mycket att göra, och
det skall bli en glädje för oss att få inlägga
ett ord i de frågor, som kunna bidraga till
fosterlandets upplysning och framåtskridande.
Med dessa ord anbefalla vi Land och Stad
till ett välvilligt emottagande hos den stora
allmänheten. Måtte vårt arbete, som vi börja
med gladt mod, bära goda frukter och bidraga
till vårt folks sanna välfärd.
Från hemlandet.
——
Veckans betydelsefullaste tilldragelse är
otvifvelaktigt öppnandet af Savolaxbanan. Genom denna,
hvilken, utgående från Kouvola station på Riihimäki
— Petersburgsbanan, ändar i Kuopio, hafva
vidsträckta trakter af vårt laud genom ett tidsenligt och
snabt kommunikationsmedel satts i förbindelse med den
öfriga världen. Då man betänker järnvägarnas,
liksom hvarje god kommunikationsleds betydelse för ett
lands ekonomiska utveckling, för kulturen och för
förbrödringen af olika landsdelars befolkning, kan inan
knappast nog högt uppskatta öppuandet af hvarje ny
järnvägsled i vårt vidsträckta land.
Savolaxbanan blef besluten af 1885 års ständer.
1886 påbegyntes arbetet, som sedan fortgått med en
betydande arbetsstyrka —• en tid af mer än 10,000
personer samtidigt. Banan har en längd af 273
kilometer (= 241/2 mil). Kostnaderna hafva tills dato
stigit till 16,390,000 mark.
Den 27 september invegs och inspekterades
banan af våra myndigheter. Då emellertid, genom ett
oförklarligt beslut, prässens representanter vägrats att
åtfölja festtåget, hafva inga meddelanden angående
högtidligheterna trängt ut bland allmänheten.
* *
*
Den 26 september slutbehandlades inför
Mustasaari ni. fl. socknars tingslag det beryktade
lasarettsmålet i Vasa. Som bekant hade af kronolänsmannen
Sandman åtal anstälts emot lasarettsläkaren doktor
Runeberg för tjänstefel af ovanligt svår art. Anklagelsen
väckte stort uppseende i vårt land, och mången
skyndade att i otid ropa sitt korsfäst, korsfäst och påkalla
allmänhetens medlidande för de stackars
lasarettspatienterna, hvilka föregåfvos hafva varit utsatta för
grof misshandling. Nu har emellertid häradsrätten
genom ofvannämda utslag förkastat käromålet och
frikänt doktor Runeberg i de väsentligaste punkterna.
Däremot har kronolänsmannen Sandman för falsk
an-gifvelse af uppenbart oförstånd och lättsinne dömts
till 300 marks böter.
Denna utgång af målet kan ej annat än hälsas
med glädje. Den är ägnad att styrka allmänheten i
det förtroende den med rätta hyst till vårt lands
aktade läkarekår.
* *
*
Ett halfsekelminne firar i dag Viborgs hofrätt,
som den 1 oktober 1839 öppnade sin värksamhet
genom en högtidlig istallation. Hofrättens förste
president var grefve C. G. Mannerheim. Af hofrättens
då fungerande tjänstemän är ingen numera vid lif.
Med anledning- af jubileet erinrar Viborgsbladet om
det välgörande inflytande, som hofrätten utöfvat på
rättsvården i östra delen af landet, och lmru den i
väsentlig mån bidragit till denna landsdels närmare
sammanslutning med det öfriga landet. Det antal af
bildade tjänstemän, som med hofrätten tillfördes
staden från andra delar af landet, liar värksamt
bidragit till ett omgestaltande af ortens förhållanden i
fosterländsk riktning.
* *
*
Ett märkeligt dödsfall har under veckan inträffat,
i det domsprosten Frans Vilhelm Gustaf Hjelt afled
i Åbo stad den 20 september. Prosten Hjelt är mest
bekant som f. d. medlem af vår landtdag, där han
spelat en framstående, nästan ledande rol i det stånd
han under flere landtdagar tillhört, nämligen
prästaståndet. Den aflidne har af sina ståndsbröder flere
gånger varit invald till bankfullmäktig.
* *
*
Byyrallor, humoristiska historier på
österbottniskt bygdemål af A. J. Nygren, är ett arbete
hvilket, enligt Borgåbladet, är under tryckning.
Berättelserna äro affattade på Kveflaks målet.
* *
*
Åt vårt lands utställare vid den pågående
världsexpositionen i Paris tilldelades i förgår vid den
högtidliga prisutdelningeu icke mindre än 42 pris, af
hvilka 2 stora pris med hedersdiplom, 10 guldmedaljer,
19 silfver- och 8 bronsmedaljer samt 3
hedersomnämnanden. Härtill komma ännu en mängd större och
mindre pris åt flere af våra där exponerande
konstnärer, bland hvilka vår store målare Edelfelt
erhållit det högsta priset som någon kunde få, det så
kallade stora priset med hedersdiplom. — Att så många
af våra icke altför talrika utställare fått pris skall
väcka glädje i vidsträkta kretsar i hela landet.
* *
*
Fru Engdahl, vår älskliga sångerska och utmärkta
skådespelerska, tog i går för en längre tid afsked af
hufvudstadens publik, i det hon på herr Arpes scen
för sista gången utförde Carmens rol i den lika
benämda operan. Stormande applåder och flere
blomsterbuketter blef hennes lön från den förtjusta
publikens sida. — Vi hoppas att det afsked fru Engdahl
i går tog af vår publik ej skall bli ett afsked för
alltid!
* *
*
Svenska landsmålsföreningen sammanträdde i går
första gången efter sommarferierna. Mötet var
talrikt besökt, och två nya medlemmar inskrefvos i
föreningen. Polyteknikern Åberg uppläste en ny saga
från Helsinge „Om de tre puckelryggarne", och 85
nya ord infördes i samlingarna. — Under senaste
sommar ha flere af föreningens medlemmar bedrifvit
språkforskningar i Österbotten, i Egentliga Finland
och på Åland, tillika upptecknande talrika sagor,
visor, folkegendomligheter ni. m. — Måtte intresset för
föreningen och dess sträfvanden alltid förbli lika
vaket som det nu tyckes vara!
* *
*
I Centralskolan för konstflit i Atenéum, hvilken
öppnades den 15 september, finnes för närvarande
mer än 300 elever.
Industriskolan, också den i Atenéum, öppnades i
dag f. in. 49 elever hade till klockan 11 låtit
inskrifva sig, nämligen: till svenska mekaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:46:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/landostad/1889/0002.html
