Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gummi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gummi
Gyttjehumus
trädslag. Sina utmärkta praktiska egenskaper vinner
kautschuken emellertid först genom s. k. vulkanisering,
d. v. s. tillförsel av svavel. O. S-g.
Konstgjort G. framställes ur butadien, som
erhålles ur acetylén. Av detta ämne framställes
tråd-formiga jättemolekyler, varvid man använder natrium
som katalysator, Namnet på den tyska
konstkautschuken, buna, är en förkortning av
butadien-na-trium-polymerisat. Genom tillsats av olika ämnen,
kan man få varierande produkter, t. ex. sådana som
ej angripas av oljor el. konstgjord kautschuk, som
är särskilt värmebeständig. Den amerikanska
konstkautschuken framställes ur klorbutadien och kallas
ne o pr en. G. Dbg.
Gumpkörtel, se Hud.
Gummiflöde, hos körsbär och plommon och andra
stenfruktträd vanlig sjukdom. G. kan orsakas av
sår på stammen, efter vilket uppstår en
upplösningsprocess, varvid celler omvandlas till gummiartad
massa. G. kan emellertid också uppstå utan
sårbildning och man anser sjukdomen sammanhänga med
kalkbrist. G. behandlas genom att det sjuka partiet
skäres ut och den friska veden tjäras. G. Dbg.
Gumse, se Får.
Gurka (Cucumis sativus L., fam. Cucurbitaceæ) är en
ettårig köksväxt, som troligen härstammar från Indien
och funnits i kultur mycket länge. Frukten är vårtad,
mer eller mindre avlång; som omogen oftast grön blir
den vid mognaden gul eller gulvit. Ett flertal olika
typer finnes. Det gäller i varje fall att finna den sort,
som passar bäst för ändamålet. G. odlas såväl på
friland som i varmbänk och växthus. Frilandsodlingen är
gammal i vårt land. Särskilt var trakten kring Västerås
ryktbar och ännu odlas där avsevärda kvantiteter.
De f. n. bästa sorterna för frilandsodling torde vara
Grön druv Västerås, den säkerligen mest odlade sorten
i södra och mellersta Sverige. Spångbergs grön är
tidigare färdig och ger under ogynnsamma somrar ett
bättre utbyte än övriga sorter. Rhensk druv är en
nyare sort, som för varje år odlas allt mera. Den
lilla, släta Muromsche är mycket tidig och lämpar sig
bäst för odling i Norrland. I drivbänk odlas
huvudsakligen vita G. och sorter, som ge flera gånger större
frukter än frilandsgurkorna. Mest rikgivande sort är
Favorit. Andra äro t. ex. Arboga och Edsby gård.
Drivhusodling av G. har i vårt land mycket stor
ekonomisk betydelse för trädgårdsmästarna.
Uteslutande gröna sorter odlas även och då
huvudsakligen någon av följande: Butehers, Hunderup, Perseus
och Roehford.
Kultur för frilandsodling: I södra Sverige sås
gurk-frön ut i rader på fält. I mellersta Sverige lägges ofta
upp en gurklist, i vars botten strös halvförbränd
gödsel, som genom värmen ger plantorna en god start.
Listerna läggas i öst—västlig riktning och i söderläge, så
att solen så mycket som möjligt värmer upp den över
gödseln kastade jordlisten. På listen göres en
vattenränna, i vilken planteras plantor, sådda i bänk, med
ett avstånd av 50 cm. Man kan även så frö direkt på
platsen.
Vid skörden böra frukterna vara utvuxna men ej
börjat mogna. Till pickles plockas de mycket små.
G. fordra mycket näring och vatten och böra därför
gödselvattnas samt vid torr väderlek vattnas rikligt.
Vid odling i växthus sås frön ofta redan mellan jul
och nyår. När plantorna vuxit ut tillräckligt sättas
de i förut tillredda ströbäddar, som ge undervärme åt
plantorna. I växthus kan varje planta under
gynnsamma omständigheter ge ända till 30 kg G., men
odlingen är kostsam, då G. fordra mycken värme.
Kultur i hus och bänk är svår. S. G-n.
Gurkbrand förorsakas av en svamp Cercospora
Me-lonis, som framkallar blekgröna fläckar på bladen,
vilka torka och avfalla. Liknande fläckar uppstå på
frukterna. Angripna plantor avlägsnas och desinfektion
företages. G. Dbg.
Gurkfläeksjuka, en på gurkor (på friland och under
glas) mycket vanlig och ofta elakartad sjukdom, som
förorsakas av parasitsvampen Cladosporium
cucume-rinum: den angriper även meloner o. a. gurkväxter. På
frukterna bildas insjunkna fläckar, ur vilka en
gummilik, stelnande vätska utsipprar; på bladen uppstå bleka
partier, som torka och efterhand sönderfalla. Man bör
undvika för stark fuktighet, tillse att frukterna ej
ligga direkt på marken, oskadliggöra angripet
växtav-fall samt växla odlingsplats. Vid odling under glas
bör man lufta väl, icke vattna om kvällarna, söka
undvika stora skillnader mellan dag- och nattemperatur.
Besprutning eller bestoftning med svavelpreparat bör
företagas upprepade gånger. Betning av fröet
förordas även. Th. Lfs.
Gurkröta orsakas av en svamp Colletotrichum
lage-narium, som angriper alla gröna delar, vilka så
småningom överdragas med ett blekrött mögel. Svampen
övervintrar på rester av gurkplantor. För bekämpande
av sjukdomen böra angripna plantor avlägsnas och
desinfektion företagas.
Gurksjukdomar. Gurkor angripas av flera svampar.
Bland G. märkas gurkfläeksjuka*, gurkröta*,
gurkbrand*, rotbrand* och vissnesjuka*. G. Dbg.
Gyllen, se Äpple.
Gynandromorf, se Ärftlighetslära.
Gypsophila, växtsläkte tillhörande nejlikfamiljen. Flera
arter odlas framför allt brudslöja (G. paniculata),
som är översållad av små vita blommor. Den ären
vanlig bukettväxt. G. Dbg.
Gyttja, se Jordarter och Lösa avlagringar.
Gyttjeliumus, se Humus.
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
