Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juversjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juversjukdomar
Juversjukdomar
ken) är sjukligt förändrat. Juversekretets utseende kan
växla högst väsentligt. Ibland iakttages endast
enstaka flockor eller »trasor» i den i övrigt tillsynes
normala mjölken, andra gånger är mjölken gulaktig, av
tjockare konsistens än normalt, och i längre gångna
fall är sekretet starkt förändrat och liknar blodserum
Juversjukdomar. Höggradig juverinflammation i
vänstra juverhalvan.
eller blodvatten. Allmäntillståndet är i regel höggradigt
stört med hög feber och upphörd foderlust. Vid vissa
fall av akut juverinflammation uppträder samtidigt
sprutande diarré, detta framförallt vid koli-infektion.
Vid infektion med koli anträffas också stundom en
form av mastit, som förlöper med förlamning.
Förloppet växlar vid olika infektioner, vid pyogenesmastit
övergår sekretet snart till ett tjockflytande,
illaluktande gult var, och slutresultatet blir i regel bildning
av en eller flera bölder i juvret. En juverdel angripen
av pyogenesmastit återgår praktiskt taget aldrig till
hälsa. Vid koli-mastit är prognosen, vad den angripna
juverdelen’angår, något bättre. I de flesta fall återfår
dock juverdelen icke normal laktationsförmåga. Vid
övriga akuta mastiter växlar förloppet högst avsevärt.
Utgången beror mycket på huru tidigt behandlingen
insättes. Ofta kvarstår som slutresultat av en akut
mastit, att den angripna körtelns laktationsförmåga
upphör, d. v. s. kon blir trespent. Samtliga
infektionsämnen, som orsaka akuta J., kunna antingen var för sig
eller tillsammans orsaka s. k. septisk eller t. o. m.
brandig mastit. Juversekretet blir då i regel starkt
förändrat, ofta till färgen mörkrött, av stinkande
lukt och ofta gasförande. Juvret är hårt, i svårare fall
till färgen blåsvart, och man kan stundom t. o. m.
å huden iakttaga, att torra, läderartade, brandiga
områden bildas. Sådana fall gå i regel hastigt till
döden. Vad behandlingen vid akuta J. angår, bör
man i första hand ordna så, att sjukdomen ej sprider
sig till friska djur i besättningen. Sjuka djur böra
isoleras; mjölken från den sjuka juverdelen får under
inga omständigheter mjölkas på golvet utan bör
upptagas i särskilt kärl och oskadliggöras. Den, som
utfört mjölkningen, skall efteråt tvätta sina händer i
desinfekterande lösning. Till de profylaktiska
åtgärderna hör även, att de nykalvade korna få en mjuk och
ren halmbädd under juvret. Kurativ behandling består
framför allt i flitig urmjölkning av den angripna
juverdelen samt värmebehandling av densamma. Värme
åstadkommes bäst genom heta påbaddningar t. ex.
med Burows lösning, genom våtvarma omslag eller
genom inmassering av en hudretande juversalva.
I vissa fall kan gynnsamma resultat nås genom
insprutning i juvret av vissa desinfekterande lösningar
eller genom anläggande av fixationsabscess. Vid
sep tiska mastiter, då djurets liv är hotat, kan livet
stundom räddas genom amputation av juvret eller
insprutning i detsamma av någon lösning, som
åstadkommer en koagulationsnekros, d. v. s. ett totalt
avdödande av den angripna juverdelen.
Den kroniska juverinflammationen orsakad av
streptokocker (streptokockmastiten) har synnerligen stor
utbredning överallt, där mjölkproduktion bedrives.
Denna J. torde i vårt land utgöra 90—95 % av
samtliga juverinflammationer, och man beräknar, att den
årligen åsamkar det svenska lantbruket förluster för
10—15 millioner kr. Dessa förluster uppkomma
framförallt därigenom:
1) att mjölken från av sjukdomen angripna djur
blir otjänlig till direkt konsumtion;
2) att sådan mjölk under vissa omständigheter är
olämplig som råmaterial för framställning av
förstklassiga mejeriprodukter;
3) att angripna djur så småningom minska i
mjölkproduktion och
4) att sjukdomen ofta medför, att hos det angripna
djuret en eller flera juverdelar helt ödeläggas, varför
djur ofta måste slås ut i förtid.
Den direkta orsaken till denna form av J. är
streptokocker, men därjämte tillkommer ett flertal
predisponerande eller utlösande moment. Sådana äro
bl. a. juvrets anatomiska läge, vilket gör, att då juvret
vid tiden för kalvningen är starkt förstorat, det lätt
blir liggande mot rännkanten och där blir utsatt för
tryck och avkylning. Avkylning kan även uppkomma
genom drag eller därigenom, att kon ligger på en icke
värmeisolerad cementpall. Det absolut viktigaste av
alla utlösande moment är emellertid bristfällig
juvervård, vanligast bristfällig urmjölkning eller bristande
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
