Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÖTBOSKAPSAVELN var huvudsakligen inriktad på uppfödning och
gödning av slaktoxar. Utöver den stora förbrukningen av kött till husbehov
fanns i allmänhet ett betydligt överskott av stutar till utförsel, särdeles från
Jylland och de svenska landskapen. Enligt Christian II:s geistlige
Lov fingo endast oxar utföras. Denna utförsel nådde omkr. år 1600 upp
till 70,000—100,000 djur årligen men gick i början av 1700-talet tillbaka
och blev en obetydlighet efter kreaturspestens svåra härjningar, från mitten
av århundradet. I slutet av århundradet utfördes blott omkring 10,000
stutar om året, delvis beroende därpå, att man i den mån ägoskiftet
genomfördes och foderodlingen ökades, efter hertigdömenas exempel börjat att
taga sin inkomst av ladugården genom mjölkproduktion. Uppfödningen
skedde huvudsakligen på bondgårdarna men var även där jämförelsevis
inskränkt, beroende på att bönderna måste hålla hästar för dagsverkspliktens
fullgörande. Från bondgårdarna gingo stutarna till kungs- och herrgårdar
för ställning, tills de nått vanlig slaktvikt vid omkring 4 års ålder. Till
utlandet såldes oxarna till stor del magra för att fullgödas på de nordtyska
och holländska marskbetena.
Handeln med kreatur var inskränkt för att gynna kungs- och adelsgårdar
med förtjänsten på gödningen och köpmännen med avsättningen av
stalloxarna. Sålunda förbjöd Fredrik I genom brev den 15 juli 1522 präster,
fogdar och bönder att ställa fler oxar, än de kunde på eget foder och att
sälja de gödda oxarna till andra än inländska borgare och köpmän. Är
1643 medgavs i Christian IV:s stora recess borgare rätt att köpa oxar
även för ställning på kungs- och adelsgårdar, där således djur brukade
mottagas till utfodring.
Kor höllos i äldre tid huvudsakligen för påläggets skuld, vilket som nyss
nämnts mest skedde på bondgårdarna. På herrgårdarna hölls vanligen
högst ett tjugutal för att förse gården med mjölk. Kor utarrenderades både
åt bönder och tjänstefolk. Avgiften var omkr. år 1700 1 rdl. om året eller
ungefär 1/10 av kons värde. Från mitten av 1600-talet börja »holländerier»
på 50—100 kor inrättas för smör- och ostberedning utöver husbehov och till
avraden. Först i senare delen av 1700:talet började man mer allmänt ägna
sig åt mjölkproduktion.
Kreatursslaget var av ortens inhemska ras, men överallt småvuxet. De
danska oxarna voro dock större än de svenska. Reformivern vid 1700-talets
slut visade sig även i ökning av boskapsskötseln, användning av
sommarstall-fodring och införseln av bättre utländska raser, framför allt schweizisk
boskap, varav ett holländeri inrättades på Faurholm vid Frederiksborg.
Boskapspesten vållade 1745—1752, 1762 och 1763 samt 1770—1772
oerhörda förluster av kreatur. Den utrotades först år 1781 fullständigt genom
avspärrning av de smittade orterna och nedslaktning. Kampen mot
sjukdomen leddes av stadsfysikus P. Chr. Abildgaard, en lärjunge av
Bourgelat. Han inrättade år 1773 en veterinär skola på Kristianshavn,
vilken först understöddes och år 1777 övertogs av staten.
FÅRSKÖTSELN synes hava kvarstått på samma ståndpunkt som under
medeltiden så till omfattning som till sin art, på såväl herr- som bondgårdar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
