Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljushuggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
732
trädande vara beroende av ett havsklimat med
milda, fuktiga vintrar. En del av Jyllands
hedar torde vara ursprungliga, i det att man
kunnat visa, att de förekommit där redan under
stenåldern. Men såväl Jyllands bättre hedar
som våra egna hava fordom varit bevuxna med
skogar av ek, tall eller bok. I Sverige torde
ljunghedar ha uppkommit redan under
medeltiden såsom en följd av vårdslösa avverkningar
av ekskogarna och i synnerhet under
gränsstriderna mellan Sverige och Danmark, då
skogarna ofta föröddes av eld, samt även
genom skogsavverkningar under de stora
sillfiskeperioderna. Än i dag spelar elden en stor
roll för ljunghedarnas bibehållande, i det att
ljungen avsvedes för frambringande av bete
till boskapen, varvid unga självsådda
trädplantor dödas. Tall och även gran självsår sig
nämligen på dessa marker.
Man har uppgivit ljunghedsarealen i Sverige
till 500,000 ha., en alldeles för hög siffra. En
av statens skogsförsöksanstalt anordnad
inventering och kartläggning 1913—14 gav en
totalsiffra av 180,000 ha., varav 20,000 ha.
redan voro skogsodlade men där skogsplantorna
ännu ej stucko upp över ljungen, samt 38,000
ha. glest trädbevuxna. Av de återstående
omkring 120,000 ha. kala ljunghedar har sedan
en betydlig areal skogsodlats, och för
närvarande torde omkring 80,000 ha. kvarstå som
kala ljunghedsmarker.
Våra ljunghedar äro i regel mycket lämpliga
till skogsbörd. De svårigheter i form av
ortsten (al), som göra de danska kulturerna så
dyrbara och vanskliga, äro så gott som okända.
Allt efter hedens natur användas olika
trädslag, å hedar med lav under ljungtäcket tall,
i vissa fall med blandning av björk. Tall passar
även bra på sådana hedar, som sakna levande
marktäcke under ljungen. På hedar med
husmossa (Hylocomium) under ljungen
användas tall och gran, vilken senare särskilt går
väl till, där örnbräken förekommer.
Ljunghedar med enbuskar äro de bästa och passa för
gran eller t. o. m. för ek och bok, då enen är
särskilt kraftig. H. Hn.
Ljushuggning. Se Beståndsvård.
Ljuster. Se Fiskeredskap.
Lobelia, tillhörande fam. Lobeliacece,
utmärkt av 2-läppig, 5-flikig blomkrona samt
5 ståndare med rörlikt hopvuxna strängar.
I trädgårdar odlas mycket allmänt som
prydnadsblommor varieteter av dels den lågvuxna
afrikanska L. Erinus L., huvudformen med
hög-blå blommor (även vita och röda varieteter
finnas), ytterst vanlig som kantväxt, dels av
de nordamerikanska meterhöga, fleråriga L.
cardinalis L., L. fulgens L. och närstående arter
och hybrider med dem, utmärkta genom
scharlakansröda blommor i långt toppax. <De
uppdragas i bänk av frö, de senare även av
rotskott och utplanteras på kalljord. Se
Blomsterodling. (G. L—d.) H. J.Dft.
Locusta. Se Gräshoppor.
Lodjur, Lo, Felts (Lynx) Lynx L., når en
längd av omkring 1 m. med inemot 25 cm.
lång, i spetsen svart svans, är om sommaren
gulbrunt till rödgrått med svarta fläckar,
om vintern vitgrått, under vitaktigt. öronen
ha en hårtofs i spetsen. Föder 2—3 ungar i
maj—juni. L., vårt enda vilda kattdjur,
förekom ännu vid mitten av förra århundradet
över nästan hela Sverige men är numera så
gott som utrotat utom i de 4 nordligaste
länen och är även där sällsynt och statt i
avtagande. L. för ett kringströvande liv och lever
Lodjur.
huvudsakligen av harar men förgriper sig även
på småkreatur och renkalvar. Bestämmelsen
om skottpengar av staten för dödande av 1.
upphävdes 1912, men det räknas fortfarande i
lagen till skadedjur, å vilka jakten i huvudsak
är fri (se Jaktlagstiftning). Det har plägat
jagas med stövare på spårsnö. Hårt ansatt av
hundar går det oftast upp i träd, då det blir
lätt för skytten att göra slut på jakten.
T. H—1.
Logbalk. Se Loge.
Log bränna. Se Förvaring: av säd.
Loge, byggnad eller del därav, avsedd till
förvaring av otröskad säd samt för dess
tröskning och rengöring. I äldre tid voro logarna
vanligen rektangulära och försedda med. 1—
flere genomkörningar, från vilka säden
inlassades i de genom en låg timmeravbalkning,
1 o g b a 1 k e n, därifrån skilda avdelningarna,
»g o 1 v e n» eller »1 a d o r n a», å båda sidorna
om körgången. Tröskningen skedde i ett
tröskgolv, vartill en genomkörning ofta
användes. Där logen var förenad med eldria,
var byggnaden delad i ria, loggolv samt ofta
halm- och agnbod, men stundom tröskades i
själva rierummet. I norra Sverige, i de trakter,
där tröskningen vanligen skedde med
tröskvagn eller tröskvält (tröskbult), var logens form
avpassad därefter, antingen med tröskgolvet
längs huset, då tröskvälten kördes rätt fram
och åter, eller byggd som rundloge (8-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
