Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
äfven funnit, en varm försvarare, d. v. s. ett villigt biträde vid
bevakandet af sin sak, och förvarandet af sin rätt.
nedtystadt af auktoriteterna å orten: ocli det — för „hyväntekiäisiäu,
(som finnarne kalla detj. Då pä én så lång tid ingen vågade, ocli
ingen ville, forska i ett så tvetydigt och för allmiinna säkerheten
vå-deligt rykte, hvilket dessutom nog mycket komprometterade
åtskilliga af ortens embetsmän - - beslöt ,jag att göra det; ty jag ansåg att
den enskildtes ratt, och det allmännas väl, fordrade att sakens sanna
beskaffenhet, på ett eller annant sätt, skulle närmare undersökas och
utredas. Jag talade således öfverallt pa finnskogarna, både på den
svenska och norrska sidan om gränsen, med alla de personer man
åberopade att höras, såsom vittnen; och upptecknade noga allt hvad de i
saken sade sig kunna med liflig ed bestyrka; och hvilket allt jag
upptog i den nyssnämnde såkalTade ,,dcduktionen." Tarvainen, som
fått n.ys härom, hade emellertid hotat att, med sin bössa, sträcka mig
till marken, vid det jag vandrade hfir ni på skogarne, — och
ungefär detsamma hade Jägmästaren i Vermland, Herman Falck, 1817
hotat att belöna mig med, för kunskapandct om hans idrotter på
finnskogarne i Gustafva socken; hvarom jag sedermera anfört ålskiliigt i
Mnemosyne 1821, sid. 287; likaså hotade Laurent, inför sjelfva
protokollet, att hämnas på mig vid första lägliga tillfälle — och många,
som kände Tarvainens vildsinta sinne, och hcmdlystna karakter —
varnade mig derföre, att icke närma mig dessa s! k, Fryxände „östra
Finnskogar." Icke dess mindre gjorde jag det. Än mer! Jag insteg
oförskräckt i lians stuga,då han som minst anade det; hvarvid jag
insåg att banditen sjelf bäfvade för mig — då det gällde. Sedannu
Hofrätten, genom några gånger förnyade och förelagda viten, förmått
Domaren Nauclér att, jemte egen förklaring i saken, till Hofrätten
insända protokollet öfver det vid domstolen anmälta mordet, blef — till
följd af högvederbörlig befallning — liket efter den mördade, som i
tre års tid hvilat i Fryxände kyrkogård, åter uppgräfdt, och
afläka-re, i närvaro af tillkallad nämnd, undersökt; hvarefter bcmälde
Hofrätt ifrån Stockholm affärdade Hofrättsfiskalen Häradshöfdingen J.
Wretman,att på ort och ställe, d. v. s. på sjelfva Fryxände finnskog
undersöka målet. En ransakning, som börjades d. 25 Nov. 1822, och
anställdes i sjelfva Tarvainens Hus, der mordet blifvit begånget, ocli
fortfor, oafbrutet, i flere dagars tid; hvarvid bancmannen väl
numera, i brist på fulltygande bevis, icke kunde åt saken fällas; men som
jag dervid tillika hade omrört många andra af hans illgärningar, och
valdsverkan; deribland äfven mot sin moder, som för sonens
misshandlingar ofta sett sig tvungen att, blödande af sår, äfven midt om natten
söka skydd i närmaste gårdar — blef (såsom öfverbevist härom) han
dömd till, ocli äfven afstraffad med — 40 par spö, för det han
nemligen slagit och vildsint misshandlat sin egen moder.
Likaså har den på sin tid så mycket beryktade, och i tidningarne
omtalta „Hundpro c essen" (angående den till en högst ovanlig
konstfärdighet uppdresserade pudeln Saukko) — hvilket mål slutligen,
efter flere års rättegång, afgjordes af Hans Majestät, i rikets Högsta
Domstol — genom de svenska Tidningarne vunnit en viss slags
ryktbarhet, sedan äfven Aftonbladet i Stockholm (för d. 31 Januari 1833,
n:o 29) deraf hemtat sig stoff till en skämtsam artikel i ämnet. (jemf.
samma Tidning n:o 91). Sedan flere, och deribland Handlanden
Björksten i Lovisa, icke i godo kunnat förmå mig ott, för något pris i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
