Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
ligt skapande och praktisk ekonomisk verksamhet.
Uppfostran är såsom all annan mänsklig kulturverksamhet bestämd
såväl af materialet som af målet. Genom förhållandet dem
emellan bestämmas medlen. Endast en ensidig naturalism
inom såväl vetenskapen som det praktiskt sociala lifvet
förleder att söka uppfostrans alla normer i den naturliga
utvecklingen. Detta leder till förkastande åf all auktoritet, således
till godtycke och likgiltighet för objektivt värde eller ovärde,
godt eller ondt. Det kunde visserligen tyckas, som om det
värdefulla, det goda kunde vara en fri produkt af de
naturliga krafternas spel och att således tvång och auktoritet vore
onödiga, om än icke rent af förkastliga. Men social och
moralisk frihet är icke en naturprodukt. Om det ej finnes en
uppfostran, som med tvång griper in i den naturliga
utvecklingen, om det ej finnes en auktoritet, som leder utvecklingen,
så blir resultatet anarki oeh barbari.
Så säger Ernst Meumann: “Låtom oss pröfva fakta! Dessa
visa oss med förskräckande tydlighet, att all fullkomnande
utveckling af ungdomen öfverallt där antar en rent tillfällig
karaktär och stannar långt bakom det lätt uppnåbara,
hvar-est den ungdomlige anden blir lämnad åt sig själf, och att å
andra sidan öfverhufvud blott där inträder beständighet i
framskridandet, planmässighet i bildningen och uppnående af det
uppnåbara, där den vuxne med sitt tvång till verksamhet
ingriper i utvecklingens naturliga gång.“
Då nu denna auktoritet, som med tvång gör sig gällande,
ytterst måste ha sitt berättigande i att vara organ för
samhälls- och kulturlifvet och medel att realisera kulturvärdena,
så kan man icke heller teoretiskt förstå uppfostran och finna
dess normer enbart genom att arbeta med psykologiska
hjälpmedel. Den teoretiska pedagogiken är ej blott empiriskt
psykologisk verklighetsvetenskap utan har äfven en
värdevetenskaplig sida. Denna, om man så vill säga, filosofiska sida
hos pedagogiken är icke bortglömd och förnekad af de
vetenskapliga representanterna för den pedagogiska teorien. Man
finner den möjligen mer eller mindre betonad och mer eller
mindre bearbetad. Men då det utan tvifvel är så, att den
moderna pedagogiska reformrörelsen för sina nya fordringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
