Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma tema varieras i recensionen från 1901:
»det är som talade i denna diktsamling en
gengångare från något dött och förflutet», och för
att rätt belysa Ola Hanssons poetiska armod
tillfogar Levertin: »till dessa verser, som omfatta
hela den långa perioden från 1894—1901 och
dock ej ensamt kunna fylla en volym, äro lagda
en del prosaskisser, vilkas egenskap av att vara
poem på prosa stundom är mycket tvivelaktig,
men av vilka dock några utmärka sig för kolorit
och styrka». Och så till sist Sensitiva amorosa,
vars andra upplaga (1902) kommer Levertin att
minnas »en död diktare från ungdomsåren», icke
författaren själv, »utan en verkligt avliden, Karl
August Tavaststjärna».
Det är i främsta rummet dessa positiva
yttranden av Levertin, som föranlett mig att mot
honom rikta de ovan relaterade beskyllningarna
för att ha gett en även i kvantitativt hänseende
fullkomligt falsk bild av Ola Hanssons
författarskap. Och vad Levertins yttre omständigheter
beträffar och särskilt hans förhållande till
Svenska Dagbladet, så är det anmärkningsvärt, att
herr Böök om denna sak redan presterat tre olika
uppgifter, som alla motsäga varandra. I Svenska
Dagbladet för den 24 juli skriver herr Böök:
»Till Damaskus» anser Lidforss böra ha varit särskilt
besvärande för Levertin, som strax före dess utgivande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
