Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Man skulle i Stockholm sätta upp ett nytt och
fint vaxkabinett, icke af det gamla slaget med
röfvare och stortjufvar, giftblandare och andra
skurkar, utan med hederliga och aktningsvärda
människor ur vårt eget samhälle som vi se-
dan kunde gå och se på i årtionden och ha vår
lust åt. Panoptikon skulle det heta, och det
tyckte revisorn lät ganska bra.
”Det är något för mig”, utropade han och
anhöll om att få vara med.
Man upplyste honom, att panoptikons upp-
gift vore icke att skapa ryktbarheter, utan att
framvisa dem som redan funnos.
”Gör ingenting”, sade revisorn. ”Kommer
jag bara med, så skall man nog finna, att jag
förtjänar vara där. I början säger man kanske:
hvem är det? Men då man får veta namnet och
betraktar bilden litet nogare, utropar man säkert:
ja så, Andersson i Riksförvaltningen! Och så
går man och ser på mig hvar dag, jämför figu-
ren i panoptikon med mig själf, när jag prome-
nerar i torget eller sitter i Lagerlunden. Vill
ni sätta mig i Lagerlunden??
Det ville man icke, ty den lunden vore för-
behållen, sade man, åt personer som i verklighe-
ten sällan eller aldrig träffas där, men som man
ville föreviga såsom ”konsumenter”.
”Sätt mig då hvar ni vill, bara jag kommer
med”, förklarade revisorn som icke ville släppa
ur händerna detta ypperliga tillfälle att gå till
den stockholmska odödligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
