Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafvet omedelbart, och redan långt från Malmö eller Trelleborg ser man utifrån
sjön inöfver den vidsträckta gröna slätten med hvita kyrkor och svarta
väderkvarnar. Märkvärdigt nog har ingen af våra stora nu lefvande konstnärer skildrat
Öresund, som, blått och bokskogskransadt, ibland fylldt af hundratals hvitglänsande
segel, är ett af världens vackraste farvatten. De långgrunda halländska vikarna och
det nu barhuggna landskapets stora linjer och starka färger ha i Nils Kreuger en
beundrare och skildrare af högsta rang. Skåne skiljer sig i natur och kultur från
det öfriga Sverige, med hvilket det i likhet med Halland och det täcka Blekinge
blott i 250 år varit förenadt.
Skåningarna äro belåtna med
sig själfva och sitt land. De
ha de ståtligaste slotten, de mest
välfödda bönderna, de rikaste
fackföreningarna och de
våldsammaste socialisterna. Allt
efter den svenska, blygsamma
måttstocken. Detta har ingen
nekat till, och begåfvade
skånska författare ha återgifvit
denna miljö alldeles ypperligt,
om man undantager slotten,
hvilka, omgifna af jättehöga
träd, spegla sig i dammarna, och
där man, i några åtminstone,
lefver ett lif, som till och med
fordrande engelsmän skulle
anse människovärdigt, med jakter i röda frackar, storstilad gästfrihet, och där de
glada löjtnanterna och eleganta damerna kanske ej äro fullt så hårdhjärtade
som i det långsträckta rikets nordligare delar. Men man är i vårt land något
orättvis mot de högre klasserna, och detta trots att de socialt öfversta lifligt
deltaga i det nationella arbetet och spara hvarken på energi eller pengar, då
det gäller det allmänna. Den moderna svenska konsten har, om man
undantager några förträffliga porträtt af Georg v. Rosen, Anders Zorn och Oscar
Björck, ej tagit sina ämnen från slott och parker, men eljest har »Skåneland»,
som det med rörelse nämnes i det rika landskapet, på sista tiden haft mycket
goda skildrare. Den gamle Gustaf Rydberg och nu senast Ernst Norlind och
Axel Kulle ha visat oss de hvita bondgårdarna, enhetligt och fast byggda, så
att man redan af deras yttre anar, hur invånarna skola vara. I lyckligaste fall
ser man på taket storkens långbent aristokratiska typ, under det att man i hönsen
och gässen på gården återfinner de mera borgerliga särmärkena: tvärsäkerhet
SKÅNSK MONDGÅRD. Litografi ak ERNST NORLIND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
