Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 51 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmån för eller åtminstone aldrig strida emot
descendensteorien, äro de alla, mig veterligen,
absolut oförenliga med hvarje skapelselära, såsom
den framstående engelske biologen Romanes med skärpa
påpekar. »Ingen tager väl Burn’s satiriska verser
på allvar och föreställer sig, att skaparen först
har måst öfva sin oviga nybörjarehand på lägre,
enklare former, innan han vågade öfvergå till högre,
mera komplicerade. Och dock är det på skapelselärans
ståndpunkt fullkomligt ogörligt att vilja förklara
detta gradvisa framåtskridande från det lägre till
det högre utan detta eller ett liknande antagande.»

Men ej blott med hänsyn till de stora, allmänna
dragen utan ock i detaljer, i det speciellare
genealogiska sammanhanget vittnar paleontologien till
den moderna utvecklingslärans förmån, än bekräftande
och fullständigande, än rättande de slutsatser, hvilka
systervetenskaperna, anatomien och embryologien,
dragit ur sitt material: de nu lefvande djurens
byggnad och utveckling. Att framlägga några resultat,
till hvilka detta samarbete mellan biologiens
olika grenar med afseende på ryggradsdjurens och
därmed ock människans historia hittills kommit,
skall i det följande bli vår uppgift, i det vi
sammanbinda paleontologiens resultat med anatomiens
och embryologiens, hvilka ligga till grund för det af
oss förut kort skisserade djursystemet. Fullständiga
vi då detta system med paleontologiens resultat,
rycker detsamma upp i ett högre plan: det blir
uttrycket för organismernas genealogi, för en lära,
man betecknat som fylogeni eller släktskapslära.

Fig. 45. Discina lamellosa, en armfoting, som nu förekommer vid Peru’s kuster; representanter för detta släkte lefde redan under den kambriska perioden (efter Woodward).

Fig. 46. Rekonstruktion af Cladoselache, en af de äldsta kända broskfiskarna (efter Bridge).

Redan ofvan påpekades, att de lägsta fiskarna,
broskfiskarna, äro de äldsta kända ryggradsdjuren. Här
kunna vi tillägga, att af alla kända broskfiskar äro
de i de äldsta geologiska tidsperioderna förekommande
de ursprungligast organiserade. Detta gäller
framför allt om ett släkte, Cladoselache (fig. 46),
som påträffats i Europas, Indiens och Nordamerikas
aflagringar från devontiden. I stället för att
såsom hos nästan alla våra nu lefvande hajar nosen
är utdragen till en lång vågbrytare, så att munnen
kommer att ligga på undre kroppssidan långt från
främre kroppsändan, finnes hos Cladoselache (liksom
hos alla mera ursprungliga djur) munöppningen i främre
kroppsändan, enär sagda vågbrytareapparat ännu ej
hunnit utbildas. Äfven bröstfenan visar en mycket
ursprungligare byggnad än hos de modärna hajarna;
den öfverensstämmer nämligen med de redan hos lägre
djur (lancettfisken och rundmunnarna) uppträdande,
således ursprungligare opariga fenorna, bestående af
enkla, parallella strålar, medan bröstfenan hos alla
nutidens hajar är mycket högre utbildad (fig. 47). I
ryggraden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>