Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden, 1520-1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm, som för sitt nit förföljdes, förvisades till
Öregrund, flyende till Saltvik på Åland och sedan till
Tyskland, der han, understödd af Hertig Carl m.
fl., i tretton år med skrifter verkade för sin tro.
Hemkommen, fick han på Upsala möte enhällig
kallelse till primas. Hans öfverdrifna nit på
visitationsresan i Svea och Göta rike bestraffades af
Hertig Carl, hvilken, sedan mannen i harmen
börjat stämplingar med Sigismund, afsatte honom och
kastade honom i fängelse på Gripsholm, der han,
förtärd af ohyra, efter nio års fångenskap afled
1607. Hans efterträdare, Nicolaus Olai
Bothniensis från Piteå, var Professor i Upsala, då han 1585
kallades till Stockholm som lärare vid det nya
Collegium. För sin anti-liturgism satt han en tid
fången, torde 1591 med de andra återflyttat till
Upsala, blef præses på Upsala möte 1593 och
verkade som sådan kraftigast af alla för
Reformationens befästande samt blef 1599 primas, men
beklädde endast ett år detta embete. Han har
lemnat efter sig en Analys af Apocalypsen.
Under den liturgiska striden utmärkte sig för
Lutherskt nit Martinus Olai, en rådmans son från
Gefle, graduerad i Wittenberg; derifrån
hemkommen med förord af Melanchthon, blef han
superintendent i Gefle och sedan biskop i Linköping,
hvilket embete han dock uppoffrade för sin lutherska
tro och slutade sina dagar hos Hertig Carl, som
pastor i Nyköping. Som liturgiens kämpe
deremot skref Erasmus Nicolai, hvilken Melanchthon
i sitt hus förmanade till måtta i studier, och som
1575 blef vigd till biskop i Vesterås med mössa,
kåpa och staf. För rödboken ifrade han i sitt stift,
ehuru hans domprost slungade henne från altaret,
i stället för att begagna henne. Samma sympathier
som Erasmi kostade Petrus Paulinus 1593 hans
embete som pastor i Storkyrkan och prest; han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
