Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1873
arkitekt, målare, diktare och tonsättare.
En fragmentarisk
sjelfbiografi
af F. W. Scholander.
–––-visserligen icke såsom jag
enligt halfmedvetna anlag önskat,
men jag kom dock från
modershem-met ut i »den onda verlden», skulle
sköta mig på egen hand, fylla mitt
femtonde år och blifva arkitekt.
Då rådde ännu den gamla goda
tiden, som icke fordrade några
bokliga kunskaper hos konstens
adepter. En arkitekt skulle lära sig
bygga, och hvarest lärde man detta?
— Hos byggmästarne. Alltså måste
en arkitekt blifva murare — eller
timmermanslärling. Min målsman
och beskyddare, en framstående
man och arkitekt, hade gått den
förstnämnda handtverkarvägen,
alltså måste den passa äfven för mig.
Jag blef inskrifven hos dåvarande
åldermannen och sändes till
byggnadsarbete bredvid sopbacken i
Skinnarviksbergen. Det hedervärda
murarehandtverket föreföll icke
särdeles konstigt, men så mycket mera
smetigt. Och »kamraterna» sedan!
Och deras talesätt, utseende och
beteende!
Det var början till en femårig
dubbeltillvaro med två alldeles olika
sidor: om sommaren kamratskap
med till största delen betänkligt
slödder; groft och hårdt,
intresselöst, men kroppstärkande arbete tio
timmar om dagen; vintertiden
rit-studier vid akademien och umgänge
i fina kretsar. Det elastiska
ungdomssinnet med sin afundsvärda
förmåga att reflexionslöst taga
dagen som han kommer och flyta likt
fjädern på både orent och klart
vatten utan att besväras af
skilna-den, detta lätta sinne är en härlig
och dyrbar gåfva. Sant är väl, att
det orena lemnar ett och annat
märke efter sig i minnet, men det
förmår ej intränga och fästa sig
såsom mögel på själen, när dennas
byggnad hvilar på den rätta, goda
uppfostringens grund. Denna vållar
att en »bättre mans barn» — såsom
det bland arbetarne heter — icke
kan komma in på samma scen, der
de spela sitt lifs drama, och att
sammanvaron med dem för mig
liknar en dröm.
- - Vet Tit., huru det känns
att med kärlek till konsten och
med förstånd om, huru hon,
och hennes tillbedjare böra
gestalta sig, lefva i ett land, där
ingen konst finnes och ej annat
intresse än att dricka punsch
och toddy, röka cigarr och
prata lort?
Scholander.
(Till Carl Larsson.)
Synagogan i Stockholm.
På P. A. Norstedt & Söners Förlag:
”$en Mö&cm&e roSen”
Diktad, Kitad och Tonsatt
af
9t. 6c^otanöer.
Sju taflor i heliogravyr (deraf en med
noter).
I portfölj med litografieradt omslag.
20 famor.
Arkitekturverk af
Scholander:
Bernadotteska graf koret i
Riddarholms-kyrkan (1858—60).
Ulriksdals kapell (1865).
Vånga kyrka (1866).
Östermalmskyrkans kupol (1866—68).
Synagogan i Stockholm (1867—70).
Tekniska Högskolan i Stockholm (1863).
Warodellska huset vid Drottninggatan
(1849).
Barclayska huset (Wallenbergska
huset).
Ombyggnader
af slotten Ekholmen, Wik (1857),
Sörby (1858), Vinäs (1861) och af
landshöfdingresidensen i Malmö
och Kristianstad.
3
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
