Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l877
d. \ ibt+y •
TACK FÖR GOD VAKT!
Farväl, farväl! Tack för god vakt!
Jag hör en stilla röst,
Som länge hviskat sitt »gif akt»
I djupet af mitt bröst,
Min afton skrider fram med fart,
Det gäller kanske uppbrott snart.
Tack för den strängalek jemväl,
Som en och annan gång
Med flyktigt välljud fylt min själ!
Tack för evärdlig sång
Från Stjernhjelm, Spegel och än fler,
Till Kellgren, Lenngren och Tegnér!
Carl Wilhelm
August Strandberg
(Talis Qualis)
afled den 5 Februari på morgonen.
Han fanns sittande död i sin
skrif-stol då tjenstflickan kl. 8 kom in
för att elda. Han hade under lång
tid lidit af en svår sjukdom — en
tumör i trakten af lungan —
och när plågorna togo öfverhand
kunde han ej ligga. Då vandrade
han omkring i sina rum och kunde
endast framåtlutad mot ett bord,
med hufvudet i händerna erhålla
någon sömn. Svenska Akademien
kallade honom till sin ledamot 1862.
Hans skrifter äro kända. Han har
skrifvit Sånger i pansar, Vaticinium,
Det fria ordet och Ur svenska
hjertans djup. Han har öfversatt
lord Byrons Don Juan. Hans penna
har icke hvilat. Från 1865 till sin
död har han varit redaktör för
Posttidningen. Maka, två döttrar
och en son sörja honom.
Bland hans efterlemnade
papper fann man denna, hans
troligen sista dikt.
Men innan detta bröst är kallt
Och handen domnat af,
Ännu ett öppet tack för allt
Hvad lifvet vänligt gaf!
Hvad sår jag fått jag ensam vet
Och det må bli min hemlighet.
Tack för det landet, ert och mitt,
Som tändt mitt hjertas brand
Och som allt hittills stått så fritt
Som intet annat land,
Med stor och allvarsam natur
I vinter-ur och sommarskur.
Tack för det folket, dit jag hört
Och som min fostran gjort.
För allt hy ad derifrån berört
Min hug i sant och stort,
För hvad af minne eller hopp
Det för mitt inre rullat opp!
Tack för det kära tungomål,
Hvari jag del har haft,
En härlig skatt, musik och stål,
Behag försmält med kraft,
I tusen år vårt väsens borg
I väl och ve, i fröjd och sorg!
Tack för det hem, hvars väggar gett
Mig hägn från dag till dag.
Der vif och barn jag kring mig sett
Med namnlöst välbehag,
Der mången morgon grytt och flytt.
Då jag stått upp som ung på nytt!
Tack för att ej ett sparsamt bröd
Förhölls oss någonsin!
Tack för att ej den bleka nöd
Hann öfver tröskeln in!
Tack för hvart ord, som styrkt mitt
mod.
Tack för hvar själ, som min förstod!
Tack för allt lyckosamt och godt.
Som blifvit mig beskärdt!
Tack för det kors jag bära fått,
Kanske långt mera värdt,
Tack för att smärtan skärpt min syn
För lifvets utsigt bortom skyn!
Tack för det mål, dit jag blef ledd
Vid qvällens matta sken!
Tack för den graf, som varder redd
En dag åt mina ben.
Och att de få den engd bebo,
Der snart min samtid gått till ro!
Hur skönt att, när så blir bestämdt,
Få lösas från sin rot
Och lyftas uppåt, uppåt jemnt,
Förklaringen emot.
Att sista gången hafva sagt:
Farväl, farväl! Tack för god vakt!
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
