Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
8
77
Edvard Bäckström, dramatiker och lyriker.
I går uppfördes för
första gången Edvard
Bäckströms stora sorgespel
Dagvard Frey inför en
öfverfyld salong af
intresserade och tacksamma
åskådare. Den flitige och
högt syftande skalden har
sedan länge följts af en
varm uppmärksamhet å
vår publiks sida. De stora
förväntningarna vordo ej
heller svikna: stycket
innebar ej blott ett
obestridligt, utan ock ett
ofantligt stort framsteg
på Bäckströms
dramatiska författarbana.
Edvard Bäckström. Aftonbladet.
I dag Måndag den 12 Mars 1877:
DRAMATISKA THEATERN.
För l:sta g&ngen:
DAGWARD FREY,
Sorgespel i 5 Akter, af Edvard B&ckström.
Personerna:
Iwan II Wasiljewitsch, tzar af Ryssland ...
Magnus, hertig af Oesel, sv&rdsbrödernes
härm&stare ........................
Agnes, hertigens dotter...................
Grefve Didrik Wesenberg ..................
Herr Woldmar Yxkull.......................
Herr Kolbert Engelhaar....................
Herr Karl Horn, svensk f<öfverste.......
spelas af Hr Fredrikson.
» Hr Sundberg.
» M:lle Aberg.
» Hr Lagerqvi8t.
» Hr Axelson.
» Hr Brander.
» Hr Kinmansson.
E L E G
IV.
Allt bristerI Gossens bubbla,
när härligast hon skimrar,
för vindens nyck snart i en tår förrinner;
och forskaren må grubbla,
den tankens bro han timrar
är brusten förr’n sin andra strand han hinner.
Det nät som fliten spinner,
den båge modet spänner
och hoppets gnista
skall slockna eller brista,
som allt hvad ändlighetens lag bekänner.
Dock hvad du fagrast drömmer,
hvad redligast du vördar,
sök tro därpå, om ock som på en sagai
Hvad far och mor berömmer,
hvad ungmöns bifall skördar
är godt, om ock en gång det kan bedraga.
Du har ej rätt att klaga,
om hjertats band, som knytes
i hoppets stunder,
snart brister och går under —
det fyllt sitt värf, som blomman då hon brytes.
Så vandra törnets vägar
och låt den högste styra —
blott barnen gråta åt en bubblas öden!
Töm ut din lefnads bägar:
dess skum ger hoppets yra,
dess bottensats ger läkedom, döden.
En tröst du har i nöden,
och mot en verld af smärta
du dömts att strida
du skall ej evigt lida:
allt brister — sist jemväl ett sorgset hjerta.
I E R.
V.
Hör jag, vid boken lutad,
ett jägarhorn som klingar
om farans trots och sorglöst mod i hågen;
ser jag, när dag är slutad,
fly hem på hvita vingar
en segelslup med sång och glam på vågen;
ser jag de muntra tågen
vid bjällerklang, när dagen
i rimfrost glittrar
och som en lärka kvittrar
hvar ungmö och hvar körsven är betagen;
ser jag i valsens kretsar,
när marmorskuldror skelfva
och kinder gropas, ögon le och brinna,
i blommor, guld och spetsar,
en sextonårig elfva
förbi mig sväfva, glänsande försvinna;
ser jag en ryttarinna
med snöhvit plym i hatten
på lustfärd draga
till skogens sommarsaga
och branterna kring insjöns kornblå vatten:
då, kära böcker, ville
jag lämna allt ert värde,
då tycks jag mig ej riktad, men bestulen,
och likt den blinde lille,
som nog sin läxa lärde,
men instängd satt vid barnens dans om julen.
Min färd är lång och mulen
och fjärran ser jag hamnen,
trots år af strider.
Lik mycket! Dagen skrider
och lampan tänds — och boken öppnar famnen!
Edvard Bäckström.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
