Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1887
Kätterska tankar.
Efter en genomläsning af Frithiofs Saga.
af
Robinson.
i föremålen för skolpluggandet,
som de andra hafva nödgats att mest slafviskt, mera
kinesiskt-mekaniskt proppa i sig, så bli dessa andra nära
nog som vilda af förtjusning. De få för en enda gång se,
att de ärevördiga gamla skåpens innehåll duger till något.
Sd grep Tegnér de boksynta, förvandlande dem
hastigt och lustigt till sin ödmjukaste tjänare. Och med
alt skäl. Smak är en utsökt sak.
Men hvarmed grep han de öfriga, den ojämförligt
större, ilhterata mängden?
Helt visst af det skäl, att han i alla sina större
skaldestycken och en stor del af de mindre idealiserade
ingenting annat än just det redan förefintliga, på samma gång
det lät som återväckandet af ett sviket ideal.
Denna Ingeborg t. ex., som företer endast en passiv,
handlingsfiendtlig, viljeskygg själsstyrka, är ingenting
annat än den stiliserade typen för alldeles samma
kvinlig-het, hvartill hvarje flicka och hvarje hustru då för tiden
dagligen och stundligen uppfostrades. Själfva hennes
förallmänligade yttre — hennes abstrakta skönhet af
ros och lilja, fyllig barm och smidig midja — var, så
att säga, allas; en hvar såg sig i prinsessans bild i en
förstorande spegel. Och inför detta kvinnoideal hurrade
hela nationen. Det var stort
nog, och blomstrande och
tanke-högt och negativt nog, att ännu
för några mansåldrar skymma
önskningsmålet af verkligt
individuel, själfansvarig kvinlig
utveckling.
Och med denne Frithiof är
det, helt enkelt, på samma sätt.
De isländska sagohjältames med
sig själf några gånger
multiplicerade armstyrka, dock de
pittoreska kläderna, utgöra noga
taget det enda som skiljer
Tegnérs Frithiof från en väl
tränad yngling på landet mellan
1810 och 1840. Han var, äfven
han, en förstoringsspegel —
ingenting annat.
Tegnérs skönt formade
uttryck, alltid redan vid en första
genomläsning allmänfattliga,
dessa i så vida kretsar kända
sentenser på vers och prosa
rörande en del af hufvudfrågoma
inom skola, stat, kyrka och
några af de olika vetenskapernas
olika arbetsfält, göra hohom
icke till en originel tankens arbetare, till en upptäckare
eller systematiker utan till sin nationelintellektuella
samtids störste referent.
Originel var han endast som diktare, men detta i
utomordentlig grad, enligt hvad vi ju alla känna
genom t. ex. Fågelleken, Asatiden, Skaldens morgonpsalm,
Jätten, Träden, Mjältsjukan, Solsången, Flyttfåglame,
Skaldebrefven till Adlerbeth och Norborg samt — först
och sist — Frithiofs saga.
Hans originalitet är föga jämförlig med våra andra
vältaliga stormäns, — möjligast likväl med Gustaf den
tredjes. Tegnérs skaldemission fyldes till större delen af
en undantagsuppgift. Han egde att särskildt för den
dåvarande mansåldern komma nationalmedvetandet att
blixtlikt glänsa upp. Hvadan nästan alltid något af
fyrverkeri i hans diktning. Raketerna, som skjuta i
höjden, väcka skiftesvis sensationerna häpnad och
vällust; i bästa fall båda på en gång. Ty endast några få
af dem hväsa vid uppstigandet. De flesta sjunga
fulltonigt tyrtäiska stridssånger, och skicka sedan med sina
lätta stjemregn tillbaka mot marken igen de perlande
ljuden af segerlöften.
Själfva innersta hemligheten
af, hvad som med ens lyfte hans
verk till framgångens och
lyckans spets, torde vara lätt nog
att uttala numera.
Den gamla formella
skolbildningen har varit en bildning för
literatörer. Men blott några få
gånger i hvarje halfsekel
kommer någon, som kan i denna
säreget vittra mening riktigt till
gagns bruka den, någon som har
i sin egen person slagrutan,
gåf-van att göra för samtiden fullt
tillämpligt, lätt användbart,
hvad under århundraden hopats
och ordnats — mindre för sak,
mera för smak.
Här kom nu än en gång
mannen. Här kom den med snille för
själfva formgifningen särskildt
utrustade. Född 23 maj 1834 i Östergötland, aflade officers-
För hvar gång han kommer, examen i853 och tog afsked som kapten 1885.
Gods-och i en handvändning tillgodo- äeare sedan i859- Under signaturen Robinson utgaf
gör sig samt förvandlar till lif han l8?4 Protestantismens Mariakult, 1882 utkom
och lust och skenbart själfstän- Ibsen och äktenskapsfrdgan och 1885 en samling
ar-dig rörelseförmåga just alt detta Uklar, kallade Realister och idealister.
Urban von Feilitzen.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
