235 (Oscar II och hans tid. En bokfilm)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

Hjalmar Branting på Långholmen.

Ut från
Långholmen.

... På Riddarhustorget
rullade förbi mig sex
eleganta hyrkuskvagnar.

Usch, dessa nattsölare i
det gamla samhället! Har
de varit uppe hos Qvintus
på Mosebacke och festat?

Eller hos fru Koppang eller
mamsell Koppärrig eller
hvad hon heter, människan
på källaren Peliknarkaren?

... I första vagnen satt en
ung dam med fina, lifliga
drag och
mörk-enkelt-dyr-bar-elegant toilett. Hon
sticker ut hufvudet, nickar och
vinkar åt Figaro och vill ha honom upp,
i vagnen och ropar åt kusken att
stanna.

Figaro stannar förvånad. Han är
visserligen van att unga vackra och
eleganta fruar vilja ha honom med
sig ut och åka. Men inte så tidigt
på morgnarne. Och hon knuffar en
ung stor vacker ljus herre med
mustascher i ryggen, att han också skall
sticka ut hufvudet och nicka åt
Figaro.

— Kors! Det är fru Branting, som
varit ute på Långholmen och
hem-tat hem sin man. Fastän han ej
stulit så mycket som en knappnål.

O, du rättslöshetens land!

Långholmens kronohäkte.

Och der sitta ju fru och hr Sterky,
det andra rika och lärda unga
socialistparet.

Och der hr Palm den aristokraten!
Som åker i hyrvagn med livré.

Och alla sex vagnarna innehålla
hela nya samhället.

. . . Uppför hela Drottninggatan.
Till början af Norrtullsgatan.

Der har Hjalmar Branting, den
ene socialistbusen,
astronomidocenten, ett stort, stort, STORT hus.

Och en elegant salong.

^ * z. *~ff~*f* / ia K*-’

t/.t ~i.

Bref från Branting

.w> ti ‘tz.yJ

mting till Fredrik Sterky, skrifvet på Långholmen.

Och en treflig matsal.

Der frukosterade fru
och hr Branting med barn
samt fru och hr Sterky och
en tidningsherre ur gamla
samhället. Ingen får
slippa in — hade hennes nåd
sjelf sagt — mera än
den stackars Jörgen. Ty
den narrade jag sjelf hit.

Hjalmar Branting var
den förnöjsammaste f. d.
långholmare jag haft äran
vara bekant med.

Alla hade varit hyggliga, artiga
och beskedliga mot honom —
sa han.

Och de sista dagarne hade han
ätit fångkost på försök. (Ehuru han
hade gåslefverpastej qvar.)
Fångkosten var god och snyggt lagad,
men serverades inte fint och
ap-titligt. Hvadan man beröfvades
aptiten liksom då Smålandsposten
får ligga hos andra tidningar å
kontoren.

Han tyckte cellen var treflig.

Men nu tog fru Branting till orda
och upplyste: att det var ett hvitt
hål utan möbler men fullt af gamla
tidningar och böcker;

och att Hjalmar vore alltför
tacksam och förnöjsam;

hvadan hon tänkte nu inom hus
göra åtskilliga besparingar och
inskränkningar.

Derpå tog hr Hjalmar helan,
half-van och tersen och upplyste, att
han aldrig förr (än som
långholmare) längtat efter den förbjudna
varan.

Jörgen i Figaro.

Hj. Brantings frlglfvande

aflöpte lugnt och väl, tack vare
polisens förståndiga beslut att icke
som vid Palms senaste utkomst från
samma håll förbjuda meningsvänner
att helsa fången välkommen till
friheten.

Social-Demokraten.

235

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/leo2/0235.html

		Oscar II och hans tid. En bokfilm / 235 (1936) Author: Erik Lindorm Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|