Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88g
Stormningen af Marstrands fästning.
Angripare och försvarare i god sämja.
Löjtnant Erik Frestadius, skriftställare Daniel Fallström, kandidat John Lilliehöök, kandidat Arthur Fiirstenberg,
kandidat Karl Odqvist, kontorist Oscar Roeper, kandidat James Strandberg, notarie Sven Dubois, amanuens Carl
Bendix, skådespelare August Palme, underlöjtnant Gustaf Liedberg, löjtnant Carl Hochschild, kontorist Carl Mellgren,
kandidat Ivar Hallberg, löjtnant Josef Hedengren, grosshandlare Erik Röing, löjtnant Johan Nordenfalk
och löjtnant Carl Gustaf Gyllensvärd.
Historiskt festspel på Karlsten.
Göteborg, tisdagen 13 augusti. Marstrands badsällskaps
fest för konungen på Karlstens fästning egde rum i går
afton omkring kl. y2 10.
Konungen anlände genom kungsporten och tog plats på
yttre borggården framför bastionen Apollo. Efter en stunds
väntan, hvarunder man vid fackelskenet skönjde
lands-knektame, som gingo vakt på murkrönet, hördes en af
knektarna (hr ödmann) uppstämma en sång af Daniel
Fallström. Så ljöd ett alarmskott, trumpeterna skallade och
fram ur en underjordisk mingång störtar en skara
lans-beväpnadt folk. Det är fienden.
De rusa fram öfver vindbryggan och söka spränga den
yttre porten.
Då detta lyckats, mötas de i hvalfvet af fästets försvarare,
som dock snart måste draga sig tillbaka till de inre verken.
Inre porten spränges med en petard, och fienden rusar
vidare under vapengny och skrän. Efter en kort strid ljuder
ropet: »Konungen!» och fästningen gifver sig.
Stödd på sina unga döttrar vacklar med bindel kring
pannan borgens gamle höfvitsman, hvilkens roll uppbars
af löjtnant Carl Montgomery, genom porthvalfvet fram
till kung Oscar. De båda vackra, hvitklädda flickorna,
fröknarna Helen Dickson och Signe Montgomery, bära på ett
rödt sammetshyende fästningens nycklar, hvilka
öfver-lämnas till konungen af fröken Dickson.
Konungen och hans följe begifva sig nu till den innersta
borggården, som upplyses af facklor. Der öppnar konung
Oscar ett fängelsehvalf, och ut störtar en krigsfånge (hr
Palme), som helsar befriaren med en högstämd dikt.
Säg, är det solens eller månens skimmer,
som faller liksom guldregn öfver taken?
Min hand är fri, och luften smeker pannan,
säg, om jag sofver eller drömmer vaken?
Hur länge har jag icke left därinne
och grubblat dagar, grubblat långa nätter
och längtat efter solens ljufva helsning,
min hembygds sjöar, ljungbevuxna slätter.
Tåget gick vidare uppför tornets vindeltrappa ut på den
öfre vallen, hvarifrån man iakttog ett fyrverkeri, som
afbrändes från fästningen.
På öame rundt omkring hade tändts vårdkasar.
Emellanåt riktades »Drotts» elektriska ljus emot den plats, der
konungen uppehöll sig. Som ett led i fästningens belägring
hade från Drott affyrats en mängd salutskott, hvilket
gjorde illusionen fullständig.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
