Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
8
9
O
Huru reaktioner uppstå.
Ur Ellen Keys föredrag i Göteborg den 11 Januari 1889.
Under framtida tidsskeden skola,
hoppas jag, reaktioner bli mer och
mer naturliga. De skola då komma
såsom hösten följer på vår och
sommar; som hvilan följer efter ifvrigt
arbete. De skola då icke som tunga
fötter trampa ned skördarne innan
de mognat, som våldsamma slag
förlama ungdomens krafter innan de
arbetat.
Ty så verka de konstlade
reaktionerna. Och väsentligen konstlad är
den reaktion, som nu går genom
Europa.
Har till exempel den vetenskapliga
lifsåskådningen uteträngt den
teologiska i våra lagar och seder, och
gjort detta under samvetskränkningar
mot den äldre åskådningens
målsmän?
Har till exempel pänningeväldet
brutits och arbetarfrågan blifvit löst
under rättskränkningar mot de
nuvarande maktinnehafvarne?
Har till exempel själfstyrelsen —
genom allmän rösträtt m. m. —
genomförts på ordningens bekostnad?
Jag behöfver icke besvara frågorna.
Vi känna alla svaren.
Men när h var ken reformer eller
maktmissbruk faktiskt egt rum, hvad
är då orsaken till bemödandet att
tillbakatvinga de nämnda eller andra
med dem samhörande reformatoriska
rörelser, hvilka alla äro mål för
framstegspartiets sträfvanden, genom att
införa Bismarckdömet på
yttrande-och tryckfrihetens område?
Inom den reaktionära rörelsen kan
man urskilja fem olika grupper, ehuru
sinsemellan så nära förbundna, att
skiftningarne nästan omärkligt
öfver-gå i hvarandra.
Den första gruppen består af de
födde reaktionäre, de hvilkas hela
temperament nödvändiggör att de endast
kunna »avancera baklänges».
Därnäst komma:
maktinnehafvarne,
affällingame,
eftersägarne och
de gammalliberale
Ellen Key.
Född ii dec. 1849 på Sundholms gård
i Södra Tjust, dotter till politikern Emil
Key. Ett från fädernet rakt nedstigande
arf är hennes politiska liberalism. Från
1880 har hon varit lärarinna vid
Whit-lockska samskolan i Stockholm och från
1883 har hon föreläst i historia och
litteraturhistoria vid Arbetareinstitutet. Hon
har i en hast blifvit ryktbar genom
föredragen Huru reaktioner uppstå (i
Göteborg och Stockholm) och Om
yttrande-och tryckfrihet (i studentföreningen
Ver-dandi i Uppsala 1889.)
såsom hvardera arbetsföra
medlemmar i reaktionen.
Ingen konstlad reaktion skulle
kunna utbreda sig, om i hvarje krets, där
en föreläsare, en bok, en tidning eller
tidskrift, en diskussion komme på
tal, — hvarom det påstås att de äro
uttryck för den sedligt, religiöst och
samhälleligt nedbrytande tendensen
— en enda person funnes, som hade
mod att fråga:
Hvari består då denna osedlighet,
hädelse eller samhällsfara? Låtom oss
se till, om det icke kanske helt enkelt
är en annan uppfattning af
sedlighet, religion och samhälle, som vi
anfalla? Och är det så alldeles visst, att
våra egna meningar om allt detta
icke behöfva undergå en
modifikation? Står kanske icke snarare vår
mening i strid med den historiska
utvecklingen och mänsklighetens kraf
än denna nya företeelse? Låtom oss
undersöka saken utan fördom och
utan lidelse. Och om vi finna att vi.
En qvinlig föreläsare från
hufvudsta-den talade förliden vecka här i
Göteborg något om reaktioner och huru de
uppstå. Att det arma svenska folket
för närvarande tyraniseras af
tillbaka-skridandets män, var en bland de få
positiva meningar, som ur det i öfrigt
vältaliga föredraget kunde framletas.
Som bevis härpå anfördes inskridandet
mot studentföreningen ’Verdandi’ i
Up-sala samt åberopades åtminstone
antydningsvis åtgärderna mot den ateistiskt
socialistiska ligans representanter, en
Lennstrand, Janhekt, Lyngholm,
Danielsson och allt hvad de heta.
Göteborg s-Posten.
efter en samvetsgrann pröfning, där
verkliga förhållanden, icke
förutfattade dogmer brukats som bevismedel,
dock måste vidhålla att vår egen, från
reformiframe afvikande, åskådning är
den för utvecklingen till frihet och
lycka mäst gynsamma, äro vi icke
då i alla fall skyldiga aktning, ja,
tacksamhet till dem, som bragt
frågan in i diskussionen, föranledt den
noggrannare pröfningen och den
därpå grundade fastare öfvertygelsen.
Men Sverige är icke ett kulturland.
Äfven i kulturland uppstå som sagdt
reaktioner, men där gestalta de sig
företrädesvis omkring idéer; i små
land som vårt ordna de sig
företrädesvis emot personer.
Men i ett litet land, som vårt,
fattigt på personligheter, på idéer,
på pängar, således också på
möjligheter att få fram någon kraftig
litterär och konstnärlig verksamhet,
något lifligt socialt eller religiöst
reformatoriskt arbete, där kan en
reaktion ej blott beröfva hela tidsskedet
sin vår, utan också förstöra hela lifvet
för de bästa individerna inom den
unga generationen.
I ett litet land är därför en
konstlad reaktion af långt mer ödesdiger
betydelse för individerna, i ett stort
land för menskligheten i dess helhet.
Konstlade reaktioner skulle icke
uppstå, om ej själfviskhet och
feghet gjorde de flästa till mindre och
sämre människor än de i anlag äro.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
