Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindberg skiljer sig.
Karin Strindberg, 14 år.
Skilsmässan.
B. Kongl. Maj:ts utslag
på den af Skriftställaren Johan
August Strindberg i underdånighet
gjorda ansökning, att,
sedan sökanden och hans hustru
Sigrid Sofia Mathilda Elisabeth
Strindberg, född von Essen, blifvit
för oenighet i äktenskapet
varnade af vederbörande kyrkoherde
och kyrkoråd, samt Värmdö
Skeppslags tingsrätt genom utslag den 24
Mars 1891, som vunnit laga kraft,
dömt till skillnad på ett år till
säng och säte makarne emellan,
Kongl. Maj:t, enär oenigheten
fort-fore, måtte i nåder tillåta, att
äktenskapet finge upplösas, öfver
hvilken ansökning sökandens hustru i
underdånighet förklarat sig och
Domkapitlet i Upsala samt
Stockholms stads Konsistorium
inkommit med underdåniga utlåtanden;
Gifvet Stockholms Slott den 9
September 1892.
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig
föredragas ofvanberörda
underdåniga ansökning och vill, med
anledning af Förordningen den 24
April 1810, i nåder tillåta, att
äktenskapet emellan bemälda makar
må upplösas samt Stockholms Stads
Konsistorium äga att, på anmälan,
skilj ebrefvet för dem utfärda. Det
vederbörande till underdånig
efterrättelse länder.
A tergo:
1892 d. 9 September
Utslag
på Skriftställaren
Johan August Strindbergs
underdåniga ansökning.
OSCAR
(L. S.)
Aug. Östergren.
Chef för Just. Dep:t.
Karl Silfverstolpe.
Strindberg och dottern Karin.
(Ur bref till C. O. Strindberg.)
Min dotter Karin är nu så godt
som fullvuxen, och om nöden är
framme måste hon ut. Vill hon och
modern så står mitt hus öppet, och
Karin inträder icke som styfdotter,
utan som min hustrus lärarinna i
svenska språket. Något
morförhållande kommer ej i fråga, och
mellan en 22-årig ung fru och en
femtonårig flicka är ett kamratskap
gifvet, med titulaturen Du, utan
vidare, samt utan försök till så
kallad uppfostran från min frus
sida. Som jag bor i eget litet hus,
får Karin eget rum och 200 francs
i fickpengar, utom kläder och hvad
hon behöfver. Att hon lär ett
fremman de språk är ju en fördel, och
om det först är Tyska, kan det bli
Franska nästa år, då vi draga till
Frankrike.
Hvad detta förslag sannolikt
strandar på, är naturligtvis moderns
ovilja mot den fremmande kvinnan.
Men denna är af en helt annan
generation och en annan åskådning
rörande andras rätt, och jag
vidhåller mina gamla åsikter, att ej
tvinga tankar eller åskådningar på
mina barn.
Svar från Karin Strindberg,
14 år.
Det kan inte komma ifråga att
jag skulle lemna Mamma och resa
till Pappa i utlandet. Förresten har
jag nyss fyllt fjorton år, så att jag
har ännu mycket att lära innan
jag själf kan förtjäna mitt bröd.
Pappa har visst inte skickat några
pengar sedan vid jultiden–––––.
Jag förstår verkligen inte, hur Pappa
kan ha råd att erbjuda mig 200
francs i fickpengar, kläder och
allting fritt, då han ej har råd att
lemna 200 francs i månaden i
underhåll för oss alla tre. Om hans fru
vill hjälpa honom, hvarför vill hon
då inte hjälpa honom att betala oss
de 150 kronorna i månaden, som
han är skyldig att gifva för vårt
underhåll. Hon måste väl veta af
att Pappa förbundit sig dertill och
borde förstå att det ju blir en skam
för honom i verldens ögon att han
inte betalar ut det.
Siri von Essen.
Till min £ d. fru.
Siri,
Du har kanske sett i tidningarne
att jag är förlofvad. Det är och
det är icke sannt, och för att Du
icke skall oroas för barnen, ber
jag få säga dig: att ett nytt
äktenskap, som har inflytande på
arfsrätt o. s. v. icke förr kommer
till stånd förrän min ställning
ekonomiskt är fullt garanterad. — Jag
strider ännu med mig om jag skall
bli mina barn otrogen, och vet
knappt om jag vill bli det. Under
alla förhållanden ställer jag så, att
så långt fremmande lands lagar
tillåta, alla fördelarne komma på
Karin, Greta och Hans, hvilka
blifva mitt hjerta närmast.
Förlofningen är icke eklaterad
och blir kanske icke före hösten,
så att det hela endast är ett rykte
tillsvidare.
Är trött emellanåt på hela
lifs-leken, mätt på ära och vanära, och
lefver för öfrigt i ett land der
landseden måste göra hvarje man
betänkt på sin hädangång. Och jag
har tänkt noga på min.
Behåll i minnet noga hvad jag
skrifver i detta och kanske några
följande bref, framför allt namn och
adresser.
Du behöfver icke besvara dessa
bref om det är dig oangenämt!
Jag sänder pengar så fort jag
kan, snart nog, och direkt till dig
–––– Vänligen
Augitst
Berlin: 27 Mars 1893.
Jag vore det otacksammaste,
elakaste barn, om jag lemnade min
Mamma och ingenting skall kunna
få mig dertill.
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
