- Project Runeberg -  Oscar II och hans tid. En bokfilm /
297

(1936) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från bok«

+

G. E. KLEMMING

Sveriges kanske förnämste bokkännare,
f. d. öfverbibliotekarien vid k. biblioteket
Gustaf Edvard Klemming afled den 31
augusti på e. m. kl. half 4 å egendomen
Kesäter i Södermanland, der han vistats
under den senare tiden.

Under hans bibliotekstid brann
arbetslampan till sent på natten uti hans rum
i entresolen, och äfven sin sömn njöt
han, omgifven af sina kära böcker. På
lediga stunder öppnade den gamle gärna
sin boning både för bibliognoster, som
kommo för att hämta råd och lärdom
hos mästaren, spiritister som uppsökte
meningsfränden — ty Klemming var en
af våra mest öfvertygade spiritister —
eller schackspelare.

G. E. Klemming, en af
likbrännings-idéns ifrigaste målsmän i vårt land blef
icke bränd, såsom han sjelf så lifligt
önskat, utan öfverlemnad att långsamt
förintas i jordens sköte. Orsaken dertill
var att han sjelf, redan långt innan
någon likbränningsugn fans i Sverige, låtit
förfärdiga den kista i hvilken han ville
gå förgängelsen till möte. Allt igenom
svensk som han var och dertill en smula
originell hade han låtit göra denna kista
af svenskt vide; hans sista hvilobädd är
sålunda redd i en flätad korgkista.
Denna befans för stor att kunna införas i
krematoriets ugn, och deraf kom det sig
att en af den hädangångnes ofta uttalade
önskningar icke kunde uppfyllas.

1

8

93

och tidningsverlden.

Sveriges författareförening
bildas.

Verner von Heidenstam berättar:

Det första embryot af
Författarföreningen blef till då Tigerschiöld och jag
en solig dag råkade att mötas i ’Karl
den femtondes port’ och komma att tala
om, att de svenska författarna hade det
svårt och borde samla sig till en
förening. Ett möte blef så utlyst och
Författarföreningen blef till.

Vi ansågo att det var klokt och
rättvist att välja Snoilsky till föreningens
förste ordförande. Våra styrelsemöten
höllos hos Snoilsky i hans tjänsterum på
Riksbiblioteket.

Utdrag ur första styrelseprotokollet

den 23 april 1893.

»Närvarande Hrr Grefve Snoilsky,
Lundin, Hedberg, v. Heidenstam,
Tigerschiöld, Nordensvan och Staaff.»

Åttiotvå namn på ledamöter nämndes,
bland hvilka märkes G. Fröding, Selma
Lagerlöf, A. Strindberg, G. Wennerberg,
P. Hallström, prof. Schilck.

Vid nästa sammanträde, den 2
december, inväljas i styrelsen hrr Ernst
Beckman och O. Levertin.

Vid sammanträdet uppdrogs åt hr
Beckman att till nästa gång inkomma
med en promemoria om lämpligheten
och möjligheten af litterär konvention
mellan Sverige och utlandet; till hrr
Frans Hedberg och Claes Lundin att bl. a.
redogöra för »om i allmänhet gällande
bestämmelser vid aftal om litterär
äganderätt».

Föreningens juridiske ombudsman:
vice häradshöfding Karl Staaff.

Egenhändiga sorgkort.

Jag var härom dagen uppe hos
konsthandlaren Bukowski. Brefbäraren räckte
honom ett bref med lokalstämpel. Han
öppnade det, men for i samma stund upp
som träffad af en pil.

— Hvad skall detta betyda? Se sjelf!

— Äfven jag fattades af en underlig
känsla. Hvad var det då? En helsning
från skuggornas verld. Ett kort af
glanspapper, smyckadt med målade blommor
och grönt, öfverst lästes i redig
handskrift:

»Befriad ur jordlifvets band
Jag går till de okända land.»

Under stod:

G. E. Klemming.

Flere af sina vänner hade Klemming
ihågkommit med sådana egenhändigt
skrifna afskedskort. Måtte nu den
frigjorda anden finna ro derborta, dit
tanken icke hinner!

Frithiof Cronhamn
i

Hvad nytt från Stockholm?

t

RUDOLF WALL

Efter en kort tids sjukdom afled
söndagen 20 augusti i sitt hem i Stockholm
Dagens Nyheters grundläggare, direktör
Axel Rudolf Mauritz Wall, i en ålder af

67 y2 år.

Wall har betecknats såsom den
närmaste fullfölj aren af L. J. Hiertas
publicistiska verksamhet, och han var det
icke blott såsom praktisk tidningsman
utan äfven såsom bärare af Hiertas
frisinnade idéer. Det var hos honom han
gjorde sina första lärospån, och det var
till hans lifsgerning han anslöt sig, då
han grundläde sin egen.

Begrafningen

(Lördagen den 26 augusti.)

Under klockornas klang och i ett
hällande regn började så Rudolf Walls
sista färd. Främst likvagnen med kistan,
prydd af kransar från maka, barn och
barnbarn, så två vagnar med öfriga
kransar, hvilkas antal uppgick till öfver åttio,
och derefter begrafningsgästerna i 43
vagnar.

Vid grafven höllos tal af bibliotekarien
H. Wieselgren och Dagens Nyheters
nuvarande chef, redaktör Vult von Steijern.

Efter begrafningens slut var Dagens
Nyheters redaktions-, kontors-,
sätteri-och tryckeripersonal samlad till en enkel
minnets och saknadens fest på Hotel
Phoenix. Under middagen höjde redaktör
Vult von Steijern i kretsen af dem som
i lifstiden stått den aflidne så nära en
tacksamhetens bägare för den dödes
minne.

297

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leo2/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free