Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zacharias Topelius 80 år.
Zacharias Topelius vid arbetsbordet.
Till
Zacharias Topelius.
Den 14 januari 1898.
Hvad jag ville ge den gamle
Det är inga stora gåfvor,
Det är minnen, som jag samlat
Under färden genom lifvet.
Men af dessa ringa skänker
Bringar jag en bräddad påse,
Kommer som ett bud från många,
Som ej själfva vetat tala.
Allt hvad tusen hvita hufven,
Tusen, tusen klara ögon,
Tusen ungdomsfriska röster
Kunna vittna oeh betyga,
Då de älska och beundra,
Är det första jag kan bringa
Zacharias Topelius’ tack.
Min 8o:de födelsedag har blifvit så rikt hedrad med adresser, telegram,
bref och enskilda hågkomster, att jag nödgas anlita det tryckta ordet
för min ödmjuka tack.
Jag står i lifvets sena aftontimmar öfverhöljd med blommor, lagrar och
vänskap från hela mitt land, från Sverge, Norge och Danmark. Huru många,
många ha icke arbetat mer än jag i de goda makternas tjenst och aldrig
har en ljusstråle af allmännare erkännande belyst deras lif i skuggan!
Folken söka ett namn för sin kärlek, såsom de söka ett namn för sin
ärelystnad. Och bakom detta namn står mången gång en svag dödlig,
hvars brister glömmas, för att han må representera det upphöjda man
begär af honom.
Mitt lifsarbete har varit styckeverk, frön i vinden, Gud allena
tillkommer äran, om något af dem slagit rot. Min tanke och kraft och ära har
jag uttalat i Ljung sid. 260.
Jag nedlägger tacksamt mina förgängliga lagrar inför Honom som gifvit
mig allt. Men jag beder att i ett rördt hjerta få bevara all den vänskap
och kärlek som blifvit mig bevisade af äldre och yngre, nära och fjärran.
Vänskap och kärlek kunna gifvas för intet.
Än en gång sänder jag i vintersnön en varm aftonhelsning till
fäderneslandet, till mina få återstående samtida, till hemmens arbetare och
arbeterskor, till konstnärerna, till läroverken och Finlands ungdom, till
alla mina kära barn och till alla kända och okända vänner i Sverige och
grannländerna. Tack och välsignelse!
Helsingfors den 24 januari 1898.
Men på botten djupt i påsen
Har jag hvad jag ej kan lämna,
Hvad jag själf behålla måste
Intill sena lefnadskvällen.
Det är tacksamhetens blomma,
Som jag ej kan lämna från mig,
Ty den rotat sig i hjärtat,
Frodas där, se’n femtonårig
I en stilla krets vid lampan
Jag den gamle Fältskärn hörde.
Hvarje bok var som en festdag,
Full af ståt och stora minnen.
Hvarje ord var sött som socker,
Som man ville sakta suga,
Sakta vända kring i munnen
Att dess sötma längre njuta.
Men det hela var en himmel,
Ty hur länge man där dröjde,
Märkte man ej tidens tunga,
Och då man den måste lämna,
Var det stackars jordelifvet
Outhärdligt för den stolta,
Hvilken smakat himlens fröjder.
Selma Lagerlöf.
36O
Z. Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
