Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l899
Nationalsångstäfling.
Sverige saknar nationalsång. Hvem skrifver den?
Nationalsångstäflingen.
Tiden för ingifvande af såväl kompositioner som text
till en svensk nationalsång utgick den 30 september.
Till kommittén hade då inkommit icke mindre än 95,
säger nittiofem, kompositioner i förseglade konvolut,
hvilka komma att öppnas först vid prisdomarnes första
sammanträde i midten af oktober.
Hvad särskildt text beträffar har en mängd personer
med större eller mindre framgång låtit den poetiska
ådran flöda.
SVERGE.
Sverge, du vår gamla moder
Med ditt haf, din brutna strand,
Dina sjöar, berg och floder,
Dina fält bland sten och sand;
När från dina stordådstider
Minnets stjärneglans sig sprider,
Varmt vi bedja, hand i hand:
»Väx och blomstra, fritt från strider,
Du vårt dyra fosterland!»
Frans Hedberg.
SVERGE.
Sverge, Sverge, Sverge, (vida) fosterland,
vår längtans stilla bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts af brand,
och dåd blef saga, men med hand i hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden:
Fall julesnö, och susa djupa mo,
brinn österstjärna genom junikvällen!
Sverge, moder! Blif vår strid, vår ro.
Du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sofva under kyrkohällen.
(Första versen kan äfven förenklas och skrifvas
sålunda:)
Sverge, Sverge, (Sverge), (vida) fosterland,
vår längtans stilla bygd, vårt hem på jorden,
ur tusen bröst med lyftad hand vid hand
tillropar dig ditt folk de gamla löftesorden.
Verner von Heidenstam.
SVERGE.
Sverge är mitt allt på jorden!
Intet är som Sverge skönt,
med det hvita fjäll mot norden
furugördladt, norrskenskrönt!
Där gå fria, stolta strömmar.
Ljuf och rik är insjöns våg.
Där bo fädrens stora drömmar
än i trogna söners håg ...
Harald Jacobson.
DEN NYA FOLKSÅNGEN
af
Daniel Fallström.
Ur sagans natt du strålar fram
I glans af norrskens ljus
Med evig snö på fjällets kam
Och strida elfvars brus.
Och gröna granars djupa sång
Och svärd mot sköldars rund,
Så mäktig klungo de en gång
Med nordan i förbund:
På frihetens och ljusets stråt
I storm, i frid mitt land framåt,
På ljusets stråt, i storm, i frid,
Du svenska folk framåt!
Framåt, framåt, framåt!
Utom täflan.
NYD PHÅLKSONG.
Täf lingens Skr ef t utåv C. A. Tollén.
Häll Dek, du stolta Land, som phinns långt oppåt
Porlen,
Häll, Svea, evitt Dek, mett dura Phosterland,
Belyst af Skärnors Eld sampt ock af Mednattssorlen
sampt Måna ock Komet ock Norrsken allt ibland!
Häll Skö ock Phlod ock Skog ock Äng ock Bärj ock
Darl!
Häll varje Lund också, där Gök om Sommarn garl!
Häll Dek, du stolta Phålk, som kjämpat blodia
Strydorr
Imot Kosack ock Dansk, Schnapphane ock Polack!
Din Ådra skrefvats med Rött Bläck på Häfdens
Sydorr,
När Stårlet dröp af Blod ock hjust när såsom att
Kanonor braka höckt och Kurlor ven som bäst —
Ock varje Ryttere var psittende som Häst!
Häll varje Rycksdasman, som väcker opp Motionor
Utti Debattbom stark, när Kveckhets Gnystor brann!
Häll dom, som brygger Puns ock ger Pyanlektionor
Phrån Skånes stolta Slått te Lafflands Kåtas Man!
Häll varje Hanlingsman, som har schystered Vikt,
Och varje Munkbrokärng, som har Rövmartisk
Gickt!
Häll Dek, du vylda Jur, som uti Storsjön dyker!
Ett dulykt tokugt Jur ej annat Land har psitt!
Med dulyk tokugt Jur dett Namn kreng Hjorden
ryker,
Och Ådran, tokia Jur, du havor sammansmitt.
Häll Dek, du tokia Jur, som syns båd’ Dag och Natt!
Ej dulykt tokugt Jur nå’n ann Nation phått phatt!
BREV TE NYMAN WÆRNOR
af
C. A. Tollén.
Stockholm. Leon Ljunglnnds Förlag. 1899.
38O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
