- Project Runeberg -  Oscar II och hans tid. En bokfilm /
390

(1936) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1^00

Fasaväckande drama på Mälarångare.

Rånmördare som skjuter och hugger
omkring sig.

Mördaren gripen.

5 dödade, inånga skadade.

Vid 12-tiden på natten till torsdagen den 17 maj hade
ångaren Köping, kapten Wistrand, på resa från Stockholm
hunnit till Mälarfjärden Blacken, ej långt från Torshälla
hufvud, då man upptäckte ångaren Prins Carl, som låg
stilla i segelleden. I den naturliga tanken att något missöde
händt närmade sig Köping Prins Carl, ombord på hvilken
rådde en egendomlig stillhet. På kommandobryggan ser
man emellertid en person, som prejas an med frågan om
något händt, hvarpå han svarar ungefär så:

Nej, det är ingenting. Ge er af bara, annars så skjuter

jag!

Köping lade på detta besynnerliga svar naturligtvis bi
och närmade sig, men möttes af ett skott från mannen
som ropade:

Här är varningsskottet!

Därefter gick han upp på akterdäckets trätak. På
babords sida satt ångarens enda räddningsbåt, med hvars
nedfirande han nu började syssla — ett styft arbete för
en ensam man. Och innan man från Köping hunnit hejda
honom, rodde han med kraftiga årtag bort, snart
försvinnande ur sikte i mörkret. Farvattnet är här så fullt af
grund att Köping ej kunde eftersätta honom, och nedfira
en båt medgaf ej tiden.

På Köping fick man snart annat att tänka på än att
förfölja flyktingen. En af uppasserskorna, som setat
hopkrupen bakom lastsäckarne på akterdäck, där hon i
förskräckelsen gömt sig, kom fram och omtalade att kapten
och en mängd andra ombord blifvit mördade. En ohygglig
syn erbjöd sig också på Prins Carl, där döda eller sårade
lågo utsträckta på golfvet och sönderslagna fönsterrutor
samt blodfläckar, som sölat ned de hvita väggarna på
öfverdäck, bäst talade om hvilka gräsligheter som där
utspelats.

Mördarens taktik.

Ombord på Prins Carl voro af besättningen, förutom
kapten, styrman, rorgängare, eldare och kvinlig
betjäning, tre besättningskarlar, som vid den ifrågavarande
tiden lågo och sofvo i skansen och således icke hade en aning
om det passerade förrän det hade skett. 15 å 20 passagerare
medföljde ångaren. En slaktare Wickström och två
fruntimmer befunno sig i aktersalongen, men undgingo att bli
skjutna. Mördaren hade läst in dem, förmodligen i afsikt
att expediera dem så snart han hunnit göra af med de
andra. Det var tydligen endast Köpings ankomst man har
att tacka för att dådet icke fick en ännu större omfattning.
Ty mördarens taktik var uppenbarligen att afskilja de
ombordvarande i små afdelningar för att desto lättare kunna
rå på dem.



Ångaren Prins Carl.

När mördaren greps.

Efter att ha lämnat Prins Carl rodde mördaren i land
vid Tidö gård, belägen ett par mil väster om Västerås.
Vid half 2-tiden på natten förfrågade han sig i ett torp
efter stora landsvägen och begaf sig därefter gående längs
densamma fram mot Strömsholm, där han löste biljett till
Eskilstuna, dit han på f. m. ankom. Sedan han i en
butik därstädes köpt sig nya kläder, tog han å torget en droska
och åkte utom staden-. Vid Skogstorp nekade kusken att
köra längre, hvarför den resande steg ur och betalade
kusken.

Emellertid var fyra poliskonstaplar hack i häl på honom.
Kl. half 3 anträffade de i Skogstorps stations väntsal den
de sökte. Denne var till utseendet lugn, men höll hela
tiden ena handen i rockfickan, med denna omslutande en
revolver.

Sedan de en stund iakttagit honom, utan att på något
sätt röja hvilka de voro, gick en af dem fram till en
vattenbehållare, bredvid hvilken den misstänkte stod. Genast
drog då denne fram en revolver, men polismannen, som
naturligtvis var på sin vakt, lyckades, understödd af de
andra, taga revolvern från honom och bemäktiga sig hans
person. Han befanns inneha 645 kr. 47 öre, ett guldur, två
kikare, tre lotter till Nordiska museets lotteri, två revolvrar
med 57 patroner. Mördaren belädes med handbojor och
fördes i droska till Eskilstuna.

Mördaren.

Denne är förre straffången John Filip Nordlund, född
den 23 mars 1875 i Säter. Han är nu hemmahörande i
Gäfle, där hans föräldrar äro bosatta.

Han blef före fyllda 18 år straffad för första resan stöld.
Efter fyllda 18 år blef han den 20 december 1895 dömd
för likaledes första resan stöld till 3 års straffarbete samt
anlände till Långholmens centralfängelse den 4 januari 1896.

Här anlade han den 22 februari samma år mordbrand
i fängelset samt blef med anledning däraf af Stockholms
rådhusrätt dömd att tillsammans med det förut ådömda
straffet undergå i ena bot 5 års ytterligare straffarbete.
Sedan han af tjänat sin strafftid blef han i april i år utsläppt
från Långholmen.

390

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leo2/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free