Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor och levnadskonst, av läroverksadj. Gustav Lindberg - Medmänniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Humor och levnadskonst
145
man ser sig själv en smula von oben och kan skratta åt det
som är värt att skrattas åt. Det går inte med spydigheter,
knappast heller med förklaringar. Men det går med ett skämt,
som har humorns särmärke.
Humoristen är generös. Han är inte rädd om sin egen
värdighet utan skämtar gärna med sig själv. Den enda form av
ironi, han gillar, är självironien. Andras förtjänster erkänner
han gärna, deras fel förringar han genom att ställa dem in i
ett större sammanhang, låta dem bli särfall av den svaghet,
som vi alla äro behäftade med. Han har förmåga av inlevelse.
Framför allt känner han sig trygg. När vi bli elaka mot
varandra, är det väl mest för att vi äro rädda. Vi äro rädda för
att den andre skall få övertaget eller för att släppa någon
främmande alltför nära oss. Den trygge har råd att vara
generös. Han är inte rädd för att släppa andra inpå sig, men
han är rädd för allt sådant som skiljer, och han är fast
besluten att slå sig igenom detta fram till gemenskapen.
Det kan tyckas, som om humoristen ställde sig försvarslös.
Och det är frestande för honom själv att ibland säga sig: nu
måste jag ändå riva i till självförsvar med en spydighet eller
ett vredesutbrott. Man kan inte låta sig behandlas hur som
helst. Men när man säger sig något sådant, då är det nog
sinnets spänstighet, som sviker. Man är på väg att glida ned till
den nivå, där man ser sig själv och den oförrätt, man blivit
utsatt för, såsom alltings centrum. Humoristen är försvarslös
i den meningen, att han föraktar att försvara sig genom att
nedsätta en annan eller skrämma denne till tystnad eller
eftergift med vredgade ord. Han vill något annat, vill vinna
den andre, erövra en vän, inte besegra en fiende. Om han
själv blir aktad eller missaktad är för honom ingen huvudsak.
Men i själva verket blir han nog inte missaktad.
Det finns dock ett självförringande som är en avart av
humorns skenbara försvarslöshet. Jag minns en ung jude, som
jag var tillsammans med för åtskilliga år sedan. Det var innan
antisemitismen hade antagit de fruktansvärda former, som vi
känna från de senaste åren. Men det förekom ju även då i
skolor och på arbetsplatser en hel del förlöjligande av judar-
10. — Levnadskonstens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
