Läsebok för folkskolan. Första upplagan. / 121 (1868) - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Elgen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

menniskors boningar aflägsna skogar. Der lefva elgarne
under sommaren familjevis tillsammans eller i mindre hjordar
och äro då ganska skygga och vaksamma; men emot hösten
samla de sig i större flockar och uppehålla sig då i
någon viss bestämd skogstrakt, hvilken de icke allenast högst
ogerna lemna, utan till hvilken de äfven inom kort återvända,
om de derifrån bortjagas. Sådana ställen kallas på
jagtspråket elgstånd. Om vintern deremot, då elgarne hafva större
möda att skaffa sig sitt uppehälle, lefva de oftast mera
skilda och söka hvar och en för sig skydd emot storm och
oväder.

J. REGNIER, xyl.                        G. Broling, ill.

Elgens föda består förnämligast af vissa trädslags skott,
telningar, löf och bark, samt af gräs och grön säd; af mindre
växter förtär han helst sådana, som växa i vatten, i kärr eller
på andra sumpiga ställen. Han försmår icke heller lingon-
och blåbärsris m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>