Läsebok för folkskolan. Första upplagan. / 381 (1868) - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Sven Dufva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant I sporrsträck på en löddrig häst kom Sandels’ adjutant: ”Till bryggan, gossar!” ropte han, ”för Guds skull i gevär! Man sport, att en fiendtlig trupp vill öfver elfven der.” ”Och, herre”, talte han till den, som förde folket an, ”Rif bron, om ni det kan — om ej, så slåss, till sista man! Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg. Ni skall få hjelp, genralen sjelf han ilar hit, var trygg!” Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned, När högt på andra strandens vall en Rysk pluton sig spred. Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small: Dess allra första salva re’n blef åtta Finnars fall. Det var ej godt att dröja mer, man svigtade en hvar. Ännu en åska, och man såg blott fem kamrater qvar. Då lydde alla, när det ljöd: ”Gevär i hand, reträtt!” Sven Dufva blott tog miste han och fälde bajonett. Än mer, hans svängning till reträtt gick ock besatt på sned, Ty långt ifrån att dra sig bort bröt han på spången ned. Der stod han, axelbred och styf, helt lugn på gammalt vis, Beredd att lära hvem som helst sin bästa exercis. Det dröjde heller länge ej, förrn han den visa fick, Ty bron sågs full med fiender i samma ögonblick: De rände på, man efter man, men åt en hvar, som kom, Gafs höger-om och venster-om, så att han damp tvärtom. Att störta denna jätte ned var mer än arm förmått, Och ständigt var hans närmste man hans skygd mot andras skott. Dock djerfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs; Då syntes Sandels med sin flock och såg hur Dufva slogs. ”Bra, bra”, han ropte, ”bra! Håll ut, min käcke gosse du! Släpp ingen djefvul öfver bron; håll ut en stund ännu! Det kan man kalla en soldat: så skall en Finne slåss. Fort, gossar, skynden till hans hjelp! Den der har räddat oss.” Tillintetgjordt fann fienden sitt anfall innan kort; Den Ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort. När allt var lugnt, satt Sandels af och kom till stranden ned Och frågte hvar den mannen fans, som stod på bron och stred.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>