Läsebok för svenska folket / 161 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julgrisen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

runt, fåfängt sökande tillintetgöra sin svans, så hastigt
att han såg ut som en snurra. Han gjorde snabba kast
högt upp i luften och rullade sig runt på marken så
stickor och strån och sand yrde om honom. Slutligen
anföll han stian som efter några sekunder var en
brädhög. Då och då gick han och nosade i hon liksom för
att hämta nya krafter av den ljuvliga doften. Men då
han började med inhägnaden voro hans krafter slut,
han föll omkull med en hjärtslitande suck och
somnade på fläcken, som om han blivit skjuten.

"Det dåliga ölsinnet."

— Hä var precis som när ja exerte beväring å
gjorde rent ’us i baracken en gång när h’översten
’adde bjutt mej på ett kvarter brännvin, sade Petter i
Äspholmen, som dagarna efteråt var med om att bygga
en ny stia. Men då låg där sju döda kvar efter mej,
förstås, så dä var ju värre. Dä finns h’inga djur som
h’ä så h’oförnuftit starka som svin. Dä skulle va
h’elefanter förstås, men di ’adde nog vari som
’unnvalpar emot Vestergrens gris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>