Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och således äger till och med pedagogiska
förutsättningar för uppgiften — och på så sätt uppnå
en helgjutenhet som eljest ovillkorligen går
förlorad. Ty det finns blott en Selma Lagerlöf!
Jag nämnde att Robinson Crusoe i många
skolor användes som läsebok. Sanningen
kräfver, att jag äfven nämner att flertalet af de barn
som på det sättet göra bekantskap med den
boken ej omfatta den med tillnärmelsevis samma
entusiasm som förra tiders barn. Orsaken
härtill ligger naturligtvis i den oundanröjbara
omständigheten att rolighetsboken på samma gång
skall vara material för öfning i innanläsning.
Äfven en del af den tråkighet som präglar
läsebokstudiet bör väl rättvisligen sökas just däri att
barnen ej fullt behärska innanläsningskonsten.
Det ytterst långsamma fortskridandet, de
oupphörliga omtagningarna och det minutiösa
sönderplockandet af innehållet äro allt saker ägnade
att trötta uppmärksamheten och slappa intresset.
Mången gång har jag, när jag frågat barn om
de tyckt om att läsa »Robinson» i skolan, fått det
svaret: »Nej, för vi hinner aldrig nå’n vart,» eller
»Det blir så ledsamt med alla förklaringar».
Naturligtvis läsa barnen på egen hand slut boken,
långt innan de äro färdiga med den i skolan,
men det är ju ej ägnadt att minska nämnda
olägenheter. Enligt min mening är »Robinson»
för lång för att med fördel användas som
öfningsbok vid innanläsningen. Jag tror »Topelius»
lämpar sig vida bättre. Men det har sagts mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
