Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hur kan man begära att de skola få något
för sin själ, för sin fantasi, sitt känslolif af
skildringar från öfverklassbarnens hvardagslif, äfven
om där idkas välgörenhet mot små fattiga barn.
Hvad glädje ha de af beskrifningar om utfärder,
födelsedagsbjudningar, tablåer, dockor och
toaletter etc. som aldrig komma inom deras egen
erfarenhet? Ha vi rätt att hufvudsakligen rikta våra
barns intresse på sådana klasskillnadsböcker?
Oändligt svaga äro dessa snömosböcker i
karaktärsteckningen. Där saknas hvad som är
så ägnadt att slå an på ungdomen, karaktärens
inre sanning, det organiska sammanhanget mellan
personernas upplefvelser och deras utveckling.
Bland de aktningsvärda undantagen i detta
afseende må här nämnas Mina pojkar af
Geijerstam. Den innehåller ju äfven mycken
»Dichtung», men den är alltigenom, som författaren
själf en gång yttrade, »byggd på pojkarnas
karaktärer»; och dess förmåga att fängsla sina små
läsare längre än stunden tog sig ett vackert
uttryck i den lilla episoden, då en pys vid
underrättelsen om fru Nennie af Geijerstams död
storgråtande förkunnade: »Nu äJ Olles och Svantes
mamma död». Vidare ha vi I Sommartid af A.
Fahlstedt, På egen hand af E. Beckman samt
den förtjusande norska lilla barnboken
Smaapigernes bog af Aagot Gjems Selmer samt de
hurtiga böckerna om Yrhättan och Ewalds Min
lille dreng — för att nu nämna några bland de
tämligen sällsynta undantagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
