Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 50 —
året dog på Ekeby, har måst begrafvas utenfor
muren. Denne man, som en gång var så stolt
och så ridderlig, den tappre krigaren, den
dristige jagaren, spelaren, som höll lyckan fången,
han hade slutit med att förstöra sine barns
arf-vedel, allt hvad han själf förvärvat, allt hvad
hans hustru vårdat. Hustru och barn hade han
öfvergifvit för många år sedan för att föra en
kavaljers lif på Ekeby. .En kväll förra
sommaren hade han spelat bort gården, som gaf
dem deras bärgning. Hellre än att infria sin
skuld hade had skjutit sig. Men själfmördarens
lik blef begrafvet utanfor den arma
kyrkogår-dens mosslupna mur.
Sedan han dog, hade kavaljererna blott
varit tolf; sedan han dog, hade ingen kommit
för att intaga den trettondes plats, ingen annan
än den svarte, som om julkvällen kommit
fram-krypande ur smältugnen.
Kavaljererna hade funnit hans öde bittrare
än hans föregångares. Nog visste de, att en
af dem måste dö hvarje är. Hvad var det för
ondt däri? Kavaljerer få ej bli gamla. Kunna
deras skumma ögon ej skilja korten, kunna deras
darrande händer ej lyfta glaset, hvad är då lifvet
för dem, och hvad äro de för lifvet? Men att
ligga som en hund vid kyrkogårdens mur, där
torfvan, som täcker, ej får hvila i ro, utan
trampas af det lutande fåret, såras af spade
och plog, där vandraren går fram utan att hej da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
