Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabler - Nattviolen - Spiken och skinnlappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Nattviolen.
WH ÖrnÖjd gick Iris i det gröna,
^ Att der naturens under se,
Då allt det fina och det sköna
Åt Iris tycktes offer ge.
For hennes fot sig blomman böjde,
Och knoppen med sin mognad dröjde,
Att, till de andra rosors harm,
Få spricka ut i Iris barm.
Sin hvita hand hon Varsamt räckte,
Och rosor tog af alla slag:
Kring hennes hals de bladen sträckte,
Och fingo der ett nytt behag,
Som hela parkens afund väckte.
Hon till en nattviol syns ila,
Och misslynt talar henne till:
Tro ej, att jag dig plocka vill;
Den dig vill njuta, får ej hvila,
Du blott i mörkret nytta gör:
Och när som solen på dig brinner,
Din fägring nog mitt öga rör,
Men själen ingen känsla finner.
Den djerfva blomman svarar fritt:
Jag blott för dagen skapad blifvit;
Men då mitt väsen du beskrifvit,
Beskref du ej tillika ditt?
Spiken och Skinnlappen,
i skinnlapp på en landsväg låg
Och sade, då han spiken såg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
