Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
— Gör du inte? Det gör du visst, sade hon.
Man får alltid kväljningar av att komma till
Stockholm, innan man blir van. Du skulle sett mig för
fjorton dar sedan, då jag kom tillbaka från
semestern. Jag gick här som en urtagen sill och
s v ä r d e ...
— Eva då! sade Magnhild.
— Jo, Baby, jag svärde. Gatorna kvalde mig,
att inte tala om alla de fula husen. Jag tyckte, jag
skulle velat ställa mig på Odenplan och kräkas!
Och jag skulle velat lägga en liten bomb under
kontorstrappan. Men nu är jag van vid det. Nu
tycker jag, att min byrå är den gladaste och
hemtrevligaste begravningsbyrå i världen.
— Måtte jag tycka detsamma om min
advokatbyrå om en tid! sade jag.
— Det gör du säkert. Kontorslivet är ett
vällustigt, sakta dödande gift. Du kommer nog att
bli belåten med din värld. Endast i dina bättre
ögonblick kommer du att känna, att flickor icke
skall vara flickor på kontor, utan gifta, med barn
att springa kapp med på ängarna, och kök och
vävstol och ingen kultur! Och i de ögonblicken
får du det hett, det lovar jag.
— Det gör ingenting, Eva, sade jag, det är så
långt mellan mina bättre ögonblick.
Baby hade under tiden försvunnit ut i köket; nu
kom hon in med fasa målad i sitt ansikte.
— Vi har inget smör hemma, viskade hon.
— Jag har, förklarade jag, och det var rörande
2. — Wägner, Norrtullslisan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
