Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Den 16 oktober.
Efter söndag blir det lätt måndag, säger Eva.
Klockan är ungefär åtta, men ännu har ingen
rört sig. Klockan blir tio minuter över, och ett
stönande höres inifrån Emmys och Magnhilds
sov-gemak.
Det är måndagsmorgonens tragedi, som tar sin
början. Den enas suckar avlöser den andras, den
ena förklarar att hon är olycklig, som ligger så
länge, den andra, att hon är vansinnig, men ändå
rör ingen på sig.
— Lär er att lida utan att klaga, flickor! säger
jag och är med ett ryck uppe ur sängen.
De andra följer efter, men detta är den enda
stund på dagen, då Eva är vid farligt humör.
Så går det till varenda dag, samma brutala och
förtidiga lösryckande från sängvilan, samma
klagolåt och brådska och sedan i galopp till kontoret.
Jag har hållit på två veckor, men tycker, att jag
har år av samma enformiga tillvaro bakom mig.
När jag hållit på några år, kommer jag
antagligen att tycka, att de är som en vecka.
Jag tror, att de inte just personligen har något
emot mig, mina herrar på kontoret, men att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
