Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
My delvis klädde sin herre i sängen och satte på honom
strumpor och skor, vred Dick sig åt sidan och tittade
ut åt det håll varifrån gnäggningen kommit. Nedåt
vägen, mellan de blommande syrenerna, ledd av en
stalldräng, travade en stor hingst, som blänkte rödaktig
i morgonsolen; hans stolta man fladdrade och hans
ögon irrade ut över fältet, medan hans smattrande
älskogskallelse ekade ut över landet, där våren höll
på att göra sitt intåg.
Dick Forrest blev både glad och orolig — glad
över det härliga djuret som travade där nere mellan
syrenhäckarna, och orolig över att hingsten kunde ha
väckt den unga damen som smålog i sin runda ram
på hans vägg. Han kastade en hastig blick över den
två hundra fot breda gården till hennes långa flygel.
Persiennerna i hennes sovloggia voro stängda. De
rörde sig icke. Åter gnäggade hingsten, och det enda som
rörde sig var en svärm av vilda kanariefåglar, vilka
fladdrade upp från blommorna och buskarna på gården
som gyllengröna ljusgnistor från soluppgången.
Han följde hingsten med ögonen, så länge han
kunde se honom mellan syrenhäckarna, och såg i
tankarna en talrik avkomma av kraftigt byggda,
felfria Shireföl; sedan vände han sig till sin tjänare
och sade:
»Nå, hurudan är den siste drängen vi städslade?
Artar han sig bra?»
»Han ganska bra gosse, tror jag. Allting nytt för
honom. Ganska långsam. Men han nog arta sig
bra snart.»
»Varför tror du det?»
»Jag väcka honom tre fyra mornar nu. Han sova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
