Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
systrar ganska lätt kunnat åtaga sig. Men Paula,
som tillfallit mrs Tully, hacle varit ett problem —
»tack vare den där fransmannen.»
»Å, hon är en karaktärsfast New-Englandkvinna»,
sade mrs Tully, »den solidaste varelse beträffande
heder och rättskaffenshet, pålitlighet och trohet. Som
flicka kunde hon ej förmå sig att narras, om inte
för att rädda andra. Men i sådana fall fingo alla
hennes New-England-förfäder stryka på foten, och hon
narrades lika tappert som hennes far före henne. Och
han hade samma behagliga sätt, samma dristighet,
samma skrattlystnad, samma livlighet. Men vad som
är muntert och ystert hos henne var jovialiskt hos
honom. Han vann alltid människors hjärtan, eller
också blevo de hans bittraste fiender. Ingen kunde
vara likgiltig för honom. Beröring med honom
eggade upp människorna till att älska eller hata. Däri är
Paula olik honom, förmodligen emedan hon är kvinna
och inte har männens prerogativ att slåss med
väderkvarnar. Jag vet inte av att hon har en enda fiende
i världen. Alla älska henne, så vida det inte finns
falska väninnor som avundas henne hennes vackra
man.»
Medan Graham hörde på, trängde Paulas sång in
genom det öppna fönstret långt bortifrån arkaderna,
ocli hennes röst hade den omotståndliga värme som
han sedan alltid kom ihåg. Hon brast i skratt, och
mrs Tully såg förtjust ut och nickade.
»Så skrattade Philip Desten», sade hon, »och alla
de franska kvinnorna i hans släkt. Ilar ni lagt märke
till, att då Paula skrattar måste alla se upp och småle?
På samma sätt var det med Philips skratt.»
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
