Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Linné som läkare och universitetslärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Vi nalkas slutet af Linnés bana. Med odelad håg och
innerlig hängifvenhet hade Linné egnat sig åt lärarekallet.
Det hade varit hans lust och glädje, att meddela lyssnande
åhörare frukterna af sina forskningar och rikedomen af sitt
vetande. Undervisningen var alltid Linnés käraste
sysselsättning, väckandet af håg och lust för studier hade han
uppfattat, som en af universitetslärarens vigtigaste åligganden.
I anseende till Rosén von Rosensteins vidsträckta praktik
och tjenstgöring vid hofvet, samt i följd deraf ganska ofta
inträffade frånvaro från universitetet, synes omsorgen om
fakultetens göromål hufvudsakligen hafva legat på Linné.
„Archiater Rosén kom enà dagen från Stockholmu, skrifver
Linné, „och andra dagen reste han till sin gård, så at medicinae
studiosi hela terminen ej hört honom mer än 2 gånger. Det
rätt ängslar mig, ty om jag aldrig så arbetar i mitt, om ej
den andra arbetar på andra sidan lika, så faller det docktf *).
Endast hans ihärdiga flit och den ovanliga lätthet,
hvarmed Linné arbetade, gjorde det för honom möjligt, att
hinna med bördan af sina mångfaldiga och olikartade
sysselsättningar. Likväl klagar han sjelf, huru ansträngd han var.
Redan tidigt skrifver Linné till sin vän Abrah. Bäck:
„ Undra intet på mig, at M. Br. ej fått svar på andra brefvet.
Jag har slutat all brefvexling inom lands och nästan atom,
som jag sedt på 10 åhrs experience, at den gjort mig mycken
möda och föga gagn äller ro, men wähl mycken smärta.
Jag will dock bjuda til at swara m. k. Br. på det mesta.
Jag har på 10 åhrs tid gifvit min kropp ingen ro natt äller
dag. Ingen skjntsmärr hafwer blifvit så illa handterat, som
jag af mig. Jag har sedt denna fåfängan ändteligen och
funnit den ej gjort mig det minsta, utom harm, grämelse,
sorg, skam, olust, hat. Jag såg at de andre, som gjorde sin
tjenst taliter qualiter et sinebant mandom vadere prout vadat,
l) I bref Ull Abrah. B Ack den 23 Febr. ilSi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
