Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Linné som läkare och universitetslärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59»
här i loco wisa genom discnrsio sin insigt, hwarföre han af
oss närvarande i hvarjehanda, som till medicinen hörde, blef
hörd, besynnerligen i alla de delar, som constitaera essentiellt
en medicus, vid hvilket alt han wisade den färdighet att
facul-teten icke ägde många af sådan experience och lärdom, ty
fant faculteten att han borde med alla tillförlitliga elogier
hos Illustri8simam recommenderas med sanfärdelig berättelse,
att han i alla delar visat faculteten att han äger den insigt,
som någon tillförene promovendus kunnat præstera och hos
faculteten alldeles approberadestt J).
Med bedröfvelse trodde sig Linné i följd af dessa
stridigheter nödgas emotse de vetenskapliga studiernas förfall.
Fakultetens anseende fordrade, att han stälde vilkoren för
den medicinska gradens erhållande högt. När detta anseende
icke mera obetingadt erkändes i Stockholm, fann han sig i
sitt innersta sårad. Linnés hittills otryckta brefvexling med
Abrah. Bäck låter oss kasta en djup inblick i dessa föga
kända förhållanden.
»Nytt ifrån Göttingen är det at Hr Aurivillius, som säges
skola blifwa Archiater Roséns måg, nu skall där promovera,
han reste ut nu för ett åhr sedan; hade tillförene litet
studerat chemien, men intet äljjest i medicinen.
Si så drifwa utländska warme Climater rå karlar till frucht.
Hwar will ett sådant missbruk taga wägen, jag undrar att intet
hwar en medicinæ studiosus reser uht att promovera straxt.
») Medic. fakult. protokoll den 20 Maj 1760. — Den af sin praktik
mycket upptagne Acrel reste kL 3 om morgonen från Stockholm, var
kl. 8 i Upsala, för att undergå förhöret inför fakulteten och återkom
kl. 7 på aftonen till hufvudstaden, för att besöka några af sina patienter.
Acrel hade besvarat alla till honom framstälda frågor, men berättade
för sina vänner, att på Linnés spöijsmål „hvilket vore det största
Emmenagogoma han väl uppräknat de i detta afseende brukliga medel,
men icke funnit på den af examinator såsom kraftigast ansedda
Aristolochia rotunda. Åminnelse- Tal öfver Olof af Acrel, den 29
Oc-tober 1806 af David Schulz von Schulzenheim, s. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
