Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Linnés medicinska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
medicinens lärosatser, har den rationela läkekonsten
uppstått. Sjelfva de verkligt vetenskapliga iakttagelserna
förblifva bestående och förändras aldrig, medan förklaringarna
öfver deras orsak och natur äro underkastade vexling och
beroende af den under olika tider gällande uppfattningen.
Medicinens teori utgör liksom nyckeln till de praktiska
iakttagelserna, men dessa äro den lydiska sten, med hvilken
denna teori bör pröfvas. Ty om vetenskapen uppstält
riktiga indikationer, kan läkaren alltid reda sig i dunkla och
tvifvelaktiga fall. Saknar deremot en metod, 4om borde
kunna begagna sig (disponere) af vetenskapens
grundsanningar, en pålitlig och fast grund, blir hela den medicinska
praktiken osäker och vacklande1)- Man har visserligen
påstått, att tiden ännu icke är mogen för ett medicinskt system.
De medicinska lärosanningarna böra likväl bringas och
uppställas i den ordning, som deras natur tillåter, och derefter
genom nya samt ständigt upprepade iakttagelser förbättras
och fullkomnas, ty der icke någon böljan finnes, der kan
icke heller väntas en utveckling. Teori och erfarenhet
förblifva sålunda den gemensamma grund, på hvilken det
medicinska systemet må byggasf). Den rationele läkaren, som
vill förtjena detta namn, bör derföre hellre vara en
eklektiker, än blindt och ensidigt hylla en viss skolas åsigter.
B
Läkaren tillhör att noggrant bestämma sjukdomsarten
och att med undvikande af sammansatta medikamenter helst
begagna s. k. enkla läkemedel (simplicia) *). För detta
ändamål böra i likhet med förhållandet vid väl ordnade
läroanstalter, der medicinens studium med allvar och framgång
bedrifves, sjukhus och botaniska trädgårdar för undervis-
’) Sapor medicamentoram (1751).
*) De effectu et cura vitioram diaeteticornm (1766).
a) Hortus Upsaliensis (1745), de Maro (1774).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
